FÖRSVARETS REGIONALA OCH LOKALA ORGANISATION

av Anders Degerström, Lars Ericson och Ulf Söderberg

INLEDNING

Ända fram till cirka 1870 gick över hälften av de svenska statsutgifterna till försvaret (krigsmakten). Detsamma var fallet  periodvis även efter denna tidpunkt. År 1913 gick 44% av statsutgifterna till försvaret, 1935/36 var motsvarande siffra 15%, 1941/42 var siffran 55%, 1968/69 13,8% och för 1998 är siffran 5,9%. Dessa siffror återspeglar sig naturligtvis på mångahanda sätt i samhället genom tiderna. Den militära närvaron var märkbar praktiskt taget överallt. Soldater, ryttare och båtsmän fanns i byarna över hela landet, i städerna fanns värvat garnisonsmanskap. Befäl av olika grader fanns självfallet också på landet och i städerna. I Stockholm  fanns den centrala militära förvaltningen. Försvarets byggnader och befästningar fanns över hela landet. Denna militära bebyggelse blev än mer märkbar i början av 1900‑talet, då indelningsverket övergavs och ersattes av en värnpliktsorganisation. För att ta emot de  värnpliktiga byggdes stora kaserner i många svenska städer. Under 1940‑talet byggdes en rad befästningar framförallt utmed kusterna men även  på andra platser. Många av kasernerna och befästningarna har under senare år förlorat sin militära funktion.

För att administrera alla dessa pengar, människor och byggnader m.m. har det funnits en  omfattande militär förvaltningsapparat. Denna förvaltningsapparat fick sitt grundläggande utseende i samband med kollegieorganisationens införande på 1630‑talet. Två av de fem då grundade kollegierna var Krigskollegium resp Amiralitetskollegium. Dessa kollegier med sina många funktionsvis bildade "kontor eller departement" levde länge och ersattes först på 1860‑talet (armén) och 1870‑1880‑talen (flottan) av andra myndigheter (som dock hade principiellt ungefär samma uppgifter). Amiralitetskollegium upphörde redan på 1790-talet, men dess efterföljare Förvaltningen av sjöärenden hade liknande organisation som föregångaren. De på 1860- till 1880-talen grundade myndigheterna var: Arméförvaltningen 1865, Generalstaben 1873, Marinförvaltningen 1878 och Marinstaben 1884. Ett annat mycket gammalt ämbetsverk är Fortifikationen, som hade hand om försvarets byggnader. Verksamhetsområdena var och är dock till stora delar desamma: personal, vapen, utrustning, byggnader, sjukvård m.m. Dessa centrala förvaltningar hade och har ofta regionala och lokala "kontor" av olika slag ute i landet. För Flygvapnets del har en liknande organisation stegvis införts under 1920‑ och 1930‑talen (Flygstyrelsen 1926, Flygstaben och Flygförvaltningen 1936).

Bredvid denna förvaltningsbyråkrati fanns och finns staber. I själva verket kan staberna sägas vara de riktigt väsentliga, eftersom det är där riksdagens försvarsbeslut skall översättas i ett operativt planverk; i korthet hur  landet i sin helhet och i olika områden på bästa sätt skall försvaras om det värsta skulle inträffa. I staberna, och då särskilt de centrala, görs också mycket av bakgrundsarbetet inför försvarsbeslut.

Förbanden slutligen hade och har som uppgift att utföra produktionen; dvs utbilda krigsförband samt att genomföra stridsoperationer i krig.

Eftersom Sverige sedan 1901 (med stegvis början 1812) har haft ett värnpliktsförsvar, har naturligtvis inskrivningsorganisationen spelat en väsentlig roll. Det var denna som mönstrade dem som skulle skrivas in och sedan, i dialog med staber, förband och den enskilde, fördelade de värnpliktiga till olika utbildningsförband.

Inom försvaret har också länge funnits en tillverknings‑ och underhållsindustri i statlig regi. Vad avser tillverkningsdelen har den idag till stora delar privatiserats.

Under senare hälften av 1900‑talet har totalförsvarstanken alltmer slagit igenom i Sverige. Försvaret består inte enbart av det militära försvaret utan även en rad civila myndigheter har fått försvarsuppgifter. Det finns ett antal beredskapsmyndigheter som har huvudansvaret för vissa funktioner i krig eller kris (SFS 1993:242).  Även kommuner och landsting har viktiga uppgifter i totalförsvaret.

 

Innehåll och begränsning av redovisningen

De myndigheter (motsv) som redovisas i det följande är sådana som tillhört eller tillhör Försvarsdepartementet, dess föregångare Lantförsvarsdepartementet (1840-1920) respektive Sjöförsvarsdepartementet eller än äldre motsvarigheter. Endast myndigheter (motsv) inom det nuvarande Sveriges gränser redovisas. Några kommentarer krävs i anslutning till det sagda. Eftersom denna handbok skall innehålla uppgifter om den regionala och lokala organisationen har vi försökt att begränsa redovisningen till denna. Helt lätt har dock detta inte varit, eftersom sambandet centralt ‑ regionalt ‑ lokalt har varit och är mycket starkt inom denna sektor. I enstaka fall har vi varit tvungna att ta med även den "centrala" myndigheten.

En klar svårighet har varit att avgöra vad som skall medtagas. En utgångspunkt har varit att det skall röra sig om statlig verksamhet; något som ju faller sig naturligt, eftersom försvaret har varit och till stora delar är en statlig verksamhet. Det är först i förhållandevis sen tid som totalförsvarstanken så har slagit igenom att kommuner och landsting fått viktiga roller i totalförsvaret.  Vidare skall verksamheten ha hört eller höra till Försvarsdepartementet eller föregångarna. Denna avgränsning har varit lätt att göra. Svårare har då varit att göra andra avgränsningar. Myndighetsbegreppet är inte i något sammanhang lätt att använda och allra minst inom försvarssektorn, historiskt och idag. I många fall innebär det inte några större problem att avgöra vilka institutioner/ organisationer/ verksamhetsställen som skall tas med, men i andra fall kan det vara desto svårare. Ett gott exempel härpå är skolverksamheten inom försvaret. Det fanns och finns ett antal "centrala" skolor; gemensamma eller tillhörande respektive vapengren. Dessa är redovisade i den följande uppställningen. Sedan har det funnits och finns ytterligare en rad skolor inom de olika vapengrenarna (armén, marinen, flygvapnet) och truppslagen (t.ex. infanteri, luftvärn och kustartilleri). Dessa skolor har organisatoriskt genom åren haft en mycket skiftande utformning, organisation och formell ställning. Mycket ofta har de ingått som en del av ett förband; i andra fall har de varit mer självständiga delar av ett förband; i åter andra fall har de tillsammans med någon annan enhet bildat en myndighet; i ytterligare andra fall har de varit "självständiga" enheter eller under viss tid av det sena 1900‑talet egna myndigheter. Vad gäller skolorna har en speciell skola ofta passerat flera stadier i den här antydda bilden och därmed i alla fall tidvis varit av regional eller lokal natur.  Vi har valt att redovisa de skolor som varit förhållandevis "självständiga" i förhållande till omgivningen. Gränsdragningen har självklart inte varit lätt att göra.

Litet grann av här skisserad problematik finns även på andra områden; t.ex. på tillverknings‑, förråds‑  och underhållssidan.

Det i Sverige mycket omfattande frivilliga försvaret behandlas inte i redovisningen. Det har visserligen ‑ i likhet med folkrörelser i övrigt ‑ betydande statliga bidrag, men dess kärna vilar på frivillighetens grund.

Någon alldeles bestämd "sluttid" för redovisningen finns inte. Vanligtvis är redovisningen förd fram till mitten av 1990‑talet. För huvuddelen av försvarsmaktens staber, förband och skolor är redovisningen förd fram till den 1 juli 1994.

Disposition av redovisningen

I den följande uppställningen har vi försökt att så fullständigt som möjligt redovisa de myndigheter/enheter (motsv) som har tillhört eller tillhör Försvarsdepartementet eller dess föregångare Lantförsvarsdepartementet eller Sjöförsvarsdepartementet.

Redovisningen är uppställd efter verksamhetsområden (armén, marinen, flygvapnet, fabriker och förråd, inskrivningområden etc). Dessa områden är sedan indelade i olika underavdelningar. Inledningsvis finns för varje avsnitt och avdelning en kortare framställning som ger basfakta kring avsnittet/avdelningen. I denna framställning ges inte hänvisningar till eventuell litteratur på området (se nedan Underlag och litteratur). I själva redovisningen anges: namn på enheterna, plats där enheternas stab/organisatoriska centrum har legat samt den tid under vilken enheten har verkat. Vi har även i många fall angett den förkortning som är så vanlig i militära sammanhang.

 

Arkiv

Krigsarkivet är arkivmyndighet för de till Försvarsdepartementet hörande myndigheterna. Sedan den 1 juli 1995 ingår Krigsarkivet organisatoriskt i Riksarkivet, men arkivansvaret är detsamma som tidigare. Till Krigsarkivet levereras således samtliga centrala, regionala och lokala myndigheters arkiv. Den alldeles övervägande delen av arkiven tillhörande de myndigheter/enheter som presenteras i det följande finns således i Krigsarkivet. Undantagen är förstås de myndigheter (motsv) som ännu inte har överlämnat sitt arkiv till Krigsarkivet.

 

Underlag och litteratur

Eftersom tiden för att göra denna sammanställning har varit mycket kort har vi helt och hållet fått lita till den litteratur som har funnits. Vi har således inte i detta sammanhang kunnat göra nya utredningar utan vi har fått sammanställa uppgifterna ur litteraturen. Den övervägande delen av våra uppgifter har vi hämtat från Krigsarkivets beståndsöversikt del1, 3‑7 (1987, 1994). I denna beståndsöversikt finns för varje myndighet ett kort inledande avsnitt, som huvudsakligen innehåller en historik. I denna historik finns även ofta hänvisningar till litteratur och instruktioner. Läsaren hänvisas således till Krigsarkivets beståndsöversikt för vidare uppgifter. Vi har naturligtvis även hämtat uppgifter från  annan litteratur. Särskild viktig har Herlitz 1981 varit; i synnerhet för den tabellariska redovisningen av arméns organisation. Uppgifter har även hämtats från den årliga utkommande s.k. Rullan som innehåller uppgifter om det svenska försvaret.

Speciellt vad gäller arméns förband och skolor finns en synnerligen rikhaltig litteratur. Det har ingått i förbandets s.k. traditionsvård att se till att det finns en historik över förbandet eller skolan. Sådana historiker finns naturligtvis även för de andra vapengrenarna.

 

 


46.   FÖRSVARSMAKTENS GEMENSAMMA REGIONALA ENHETER

 

46.1 Militärområden

År 1966 infördes gemensamma regionala ledningsorgan för de tre vapengrenarna. Om deras uppgifter se s 00.

Södra militärområdet (MBS) Kristianstad 1966‑1993
Västra militärområdet (MBV) Skövde 1966‑1993
Östra militärområdet (MBÖ) Strängnäs 1966‑1991
Bergslagens militärområde (MBB) Karlstad 1966‑1991
Nedre Norrlands militärområde (MBNN) Östersund 1966‑1993
Övre Norrlands militärområde (MBÖN) Boden 1966‑1993
Gotlands militärkommando (MKG)
(underställt militärbefälhavaren i Östra militärområdet)
Visby 1966‑

I början av 1990‑talet skedde ett antal sammanslagningar av militärområdena:

Mellersta militärområdet (MBM) Strängnäs 1991‑
Norra militärområdet (MBN) Boden 1993‑
Södra militärområdet (MBS) Kristianstad 1993‑

  

46.2 Intendenturförvaltningar

Intendenturförvaltningar organiserades 1966‑10‑01 i varje militärområde. Deras föregångare var intendenturförråd (jfr 58.2). Bland arbetsuppgifterna ingick bl.a. förrådshållning av intendenturförnödenheter (kläder, mat, sjukvårdsutrustning m.m.) inom militärområdet. Intendenturförvaltningarna sammanslogs 1976 med tygförvaltningarna i resp militärområde och bildade materielförvaltningar (se 46.4). På Gotland behölls organisationen ytterligare några år. Platsen i det följande anger var staben var placerad. Därtill fanns förråd på olika platser.

Bergslagens militärområdes intendenturförvaltning (IFB) Kristinehamn 1966‑1976
Gotlands militärkommandos intendenturförvaltning (IFG) Visby 1966‑1982
Nedre Norrlands militärområdes intendenturförvaltning (IFNN) Östersund 1966‑1976
Södra militärområdets intendenturförvaltning (IFS) Kristianstad 1966‑1976
Västra militärområdets; intendenturförvaltning (IFV) Karlsborg 1966‑1976
Östra militärområdets intendenturförvaltning (IFÖ) Enköping 1966‑1976
Övre Norrlands militärområdes intendenturförvaltning (IFÖN) Boden 1966‑1976

46.3 Tygförvaltningar

Tygförvaltningar organiserades 1966‑10‑01 i varje militärområde. Deras föregångare var tygstationer (jfr 58.4). Bland arbetsuppgifterna ingick bl.a. förrådshållning av tygförnödenheter (vapen, ammunition m.m.) inom militärområdet. Tygförvaltningarna sammanslogs 1976 med intendenturförvaltningarna i resp militärområde och bildade materielförvaltningar (se dessa). På Gotland behölls organisationen ytterligare några år. Platsen i det följande anger var staben var placerad. Därtill fanns förråd på olika platser i landet.

Bergslagens militärområdes tygförvaltning (TFB) Kristinehamn 1966‑1976
Gotlands militärkommandos tygförvaltning (TFG) Visby 1966‑1982
Nedre Norrlands militärområdes tygförvaltning (TFNN) Östersund 1966‑1976
Södra militärområdets tygförvaltning (TFS) Kristianstad 1966‑1976
Västra militärområdets tygförvaltning (TFV) Karlsborg 1966‑1976
Östra militärområdets tygförvaltning (TFÖ) Enköping 1966‑1976
Övre Norrlands militärområdes tygförvaltning (TFÖN) Boden 1966‑1976

 

46.4 Materielförvaltningar

I varje militärområde organiserades 1976 en materielförvaltning. Denna tillkom genom att de tidigare intendenturförvaltningarna och tygförvaltningarna slogs samman. Bland arbetsuppgifterna ingick bl.a. förrådshållning av försvarsspecifika förnödenheter inom militärområdet. Organisationen med materielförvaltningar fanns kvar till början av 1990‑talet, då det i varje militärområde bildades ett underhållsregemente, vilket var en sammanslagning av bl.a. materielförvaltningar och verkstadsförvaltningar. Platsen i det följande anger var staben var placerad. Därtill fanns förråd på olika platser i landet.

Bergslagens militärområdes materielförvaltning (MFB) Kristinehamn 1976‑1991
Mellersta militärområdets materielförvaltning (MFM) Strängnäs 1991‑1994
Nedre Norrlands militärområdes materielförvaltning (MFNN) Östersund 1976‑1993
Södra militärområdets materielförvaltning (MFS) Kristianstad 1976‑1994
Västra militärområdets materielförvaltning (MFV) Karlsborg 1976‑1994
Östra militärområdets materielförvaltning (MFÖ) Enköping 1976‑1991
Övre Norrlands militärområdes materielförvaltning (MFÖN) Boden 1976‑1990

46.5 Verkstadsförvaltningar

Verkstadsförvaltningar organiserades i varje militärområde 1966‑10‑01. Den verksamhet dessa övertog tillhörde tidigare regementena. Organisationen med verkstadsförvaltningar fanns kvar till början av 1990‑talet, då i varje militärområde bildades ett underhållsregemente, vilka var en  sammanslagning av bl.a. materielförvaltningar och verkstadsförvaltningar. Under perioden 1966‑1976 hette myndigheterna Tygverkstadsförvaltningen. Platsen i det följande anger var staben var placerad. Därtill fanns verkstäder på skilda platser.

Bergslagens militärområdes verkstadsförvaltning (VFB) Kristinehamn 1966‑1991
Gotlands militärkommandos verkstadsförvaltning (VFG) Visby 1966‑1982
Mellersta militärområdets verkstadsförvaltning (VFM) Strängnäs 1991‑1994
Nedre Norrlands militärområdes verkstadsförvaltning (VFNN) Östersund 1966‑1991
Södra militärområdets verkstadsförvaltning (VFS) Kristianstad 1966‑1991
Västra militärområdets verkstadsförvaltning (VFV) Karlsborg 1966‑1991
Östra militärområdets verkstadsförvaltning (VFÖ) Enköping 1966‑1991
Övre Norrlands militärområdes verkstadsförvaltning (VFÖN) Boden 1966‑1991

46.6 Underhållsregementen

De tidigare materielförvaltningarna och verkstadsförvaltningarna slogs i början av 1990‑talet samman och bildade underhållsregementen, ett i varje militärområde. Dessa regementen, som i likhet med många övriga förband, är kaderorganiserade krigsförband, ansvarar för redovisning, kvalitet och tillgänglighet av militärområdets beredskaps‑ och ersättningsförnödenheter och ansvarar vidare bl.a. för verkstadsproduktionen inom militärområdet. Platsen i det följande anger stabens placering. Därtill finns förråd och verkstäder.

Mellersta underhållsregementet (UhregM) Strängnäs 1994‑
Norra underhållsregementet (UhregN) Boden 1993‑
Södra underhållsregementet (UhregS) Kristianstad 1994‑
Övre Norrlands underhållsregemente (UhregÖN) Boden 1990‑1993

46.7 Byggnadskontor

Inom resp militärområde fanns 1966‑1982 byggnadskontor organiserade såsom egna myndigheter.  Dessa kom fr.o.m. 1982‑07‑01 att ingå i Fortifikationsförvaltningen (FortF) som regionala avdelningar. Vid FortF:s omorganisation 1994‑07‑01 till Fortfikationsverket (FORTV) kom byggnadsområdena (med undantag av ByB) att ingå i den nya organisationen som förvaltningsregioner. Dessutom fanns 1966‑1979 ett byggnadskontor inom Gotlands militärkommando (ByG). Det införlivades 1980 med militärkommandostaben.

Södra militärområdets byggnadskontor (ByS) Kristianstad 1966‑1982
Västra militärområdets byggnadskontor (ByV) Skövde 1966‑1982
Östra militärområdets byggnadskontor (ByÖ) Strängnäs 1966‑1982
Bergslagens militärområdes byggnadskontor (ByB) Karlstad 1966‑1982
Nedre Norrlands militärområdes byggnadskontor (ByNN) Östersund 1966‑1982
Övre Norrlands militärområdes byggnadskontor (ByÖN) Boden 1966‑1982
Gotlands militärområdes byggnadskontor (ByG) Visby 1966‑1979

 

46.8 Byggnadsområden

Södra byggnadsområdet (FortF/Syd) Kristianstad 1982‑1994
Västra byggnadsområdet (FortF/Väst) Skövde 1982‑1994
Östra byggnadsområdet (FortF/Öst) Strängnäs 1982‑1994
Bergslagens byggnadsområde  (FortF/B) Karlstad 1982‑1994
Nedre Norra byggnadsområdet (FortF/NN) Östersund 1982‑1994
Övre Norra byggnadsområdet (FortF/ÖN) Boden 1982‑1994

 

47.    ARMÉN

 

47.1 Militärområden

Ett första embryo till en regional militär indelning uppkom med 1620‑talets s.k. landsregementen som organiserade det militära försvaret i ett visst landskap och organiserade flera olika fältregementen. På 1790‑talet och under 1800‑talets första år fanns en regional indelning i form av bl.a. Norra och Skånska fördelningarna, Generalbefälet i Finland, Livregementsbrigaden, Generalguvernementet i Skåne, Västra armén, Kustarmén, Generalbefälet i Västerbotten och Ångermanland respektive Skåne.

En stadigvarande regional indelning infördes 1816 i form av brigader och inspektioner. Denna organisation ersattes 1833 av militärdistrikt. För Gotland gällde en särskild ordning med Militärbefälet på Gotland mellan 1811 och 1942.

Militärdistrikten  avlöstes 1893 av sex fördelningar, vilka omorganiserats vid flera tillfällen under 1900‑talet. Mellan 1937‑42 skildes funktionerna åt. Den fredstida förvaltningen sköttes av fem militärområden vilka lydde under fyra fördelningar som skötte krigsplanläggning och militär beredskap. Från 1966 var militärbefälhavaren under överbefälhavaren ansvarig för den operativa verksamheten för samtliga vapengrenar. I övriga frågor rörande försvaret inom militärområdet ledde han verksamheten själv. Nya förändringar i organisationen vidtogs 1982‑93.

Under beredskapsåren 1939‑45 organiserades först fem fördelningar och en kavalleri‑brigad inom de olika militärområdena och under 1940‑41 ytterligare fem fördelningar. Dessa fördelningar omfattade enbart mobiliserade krigsförband.

Vid sidan av denna organisation levde begreppet fördelning kvar i form av en krigsorganisationsstruktur närmast motsvarande de fördelningar som existerade 1937‑42. Under 1990‑talet har fördelningarna gjorts alltmer "synliga" även i den fredstida organisationen. I samband med nedläggningen av krigsförband har antalet fördelningar minskat till (efter 1996 års försvarsbeslut) fyra. Inom fördelningen organiseras krigsförbanden i form av brigader och andra enheter.

Brigaden var under 1600‑talet en taktisk enhet i fältarmén, medan den i början av 1800‑talet återkom som lägre regional enhet. Som sådan har den använts även under 1900‑talet, men efter 1945 har brigadbegreppet gällt förband i krigsorganisationen om c:a 5 000 man.

1816‑1833

Livbrigaden (Svea livgarde, Andra livgardet, Livregementets grenadjärkår, från 1821 även Livbeväringsregementet)

  1. kavalleriinspektionen bestod av:
    1. kavalleribrigaden (Livgardet till häst, Livregementets dragonkår)
    2. kavalleribrigaden (Livregementets husarkår, Smålands husarregemente)
      Åren 1816‑21 var dessa sammanslagna till 1. kavalleribrigaden
  2. kavalleriinspektionen bestod av:
    1. kavalleribrigaden (Skånska husarregementet, Skånska dragonregementet, Kronprinsens husarregemente). 1816‑21 hette denna 2. kavalleribrigaden
  1. Infanteriinspektionen bestod av:
    1. infanteribrigaden (Första och Andra livgrenadjärregementena)
    2. infanteribrigaden (Södermanlands, Närkes och Värmlands regementen, Värmlands fältjägarregemente)
  2. infanteriinspektionen bestod av:
    1. infanteribrigaden (Upplands och Hälsinge regementen)
    2. infanteribrigaden (Dalregementet och Västmanlands regemente)
  3. infanteriinspektionen bestod av:
    1. infanteribrigaden (Smålands grenadjärbataljon, Kronobergs, Jönköpings och Kalmar regementen)
    2. infanteribrigaden (Norra och Södra skånska regementena och till 1829 Kungl. Maj:ts eget värvade regemente)
  4. infanteriinspektionen bestod av:
    1. infanteribrigaden (Västgöta, Skaraborgs och Älvsborgs infanteriregementen) samt Hallands infanteribataljon)
    2. infanteribrigaden (Västgöta‑Dals och Bohusläns regementen)
  5. Norra infanteriinspektionen bestod av:
    1. infanteribrigaden (Västerbottens regemente och Jämtlands fältjägarregemente med hästjägarskvadronen)

 

1833‑93

Livgardesbrigaden Stockholm
Första militärdistriktet Helsingborg
Andra militärdistriktet Åby (norr om Norrköping)
Tredje militärdistriktet Karlstad
Fjärde militärdistriktet Stockholm
Femte militärdistriktet Stockholm
Militärbefälet på Gotland Visby

 

1893‑1927

I. arméfördelningen Helsingborg
II. arméfördelningen Linköping
III. arméfördelningen Skövde
IV. arméfördelningen Stockholm
V. arméfördelningen Stockholm
VI. arméfördelningen Östersund
Bodens trupper Boden
Gotlands trupper Visby

 

1928‑37

Södra arméfördelningen Kristianstad

Östra brigaden
Underställd Östra arméfördelningen

Linköping
Västra arméfördelningen Skövde
Östra arméfördelningen Stockholm
Norra arméfördelningen Östersund
Övre Norrlands trupper Boden
Gotlands trupper Visby

 

1937‑42 (militärområden)

Norra militärområdet Östersund
Södra militärområdet Kristianstad
Västra militärområdet Skövde
Östra militärområdet Stockholm
Övre Norrlands militärområde Boden
Gotlands trupper Visby

 

1937‑42 (fördelningar)

I. arméfördelningen Kristianstad
II. arméfördelningen Linköping
III. arméfördelningen Skövde
IV. arméfördelningen Stockholm
Övre Norrlands trupper med Övre Norrlands militärområde Boden

 

1942‑66

I. militärområdet Kristianstad
II. militärområdet Östersund
III. militärområdet Skövde
IV. militärområdet Stockholm
V. militärområdet Karlstad
VI. militärområdet Boden
VII. militärområdet Visby

 

47.2 Försvarsområden

Försvarsområden (Fo) är den lägsta regionala enheten inom försvaret. Sådana fanns i särskilt viktiga kustområden under det första världskriget och från 1939 vid mobilisering. Från 1943 ingick de som en del även av den ordinarie fredsorganisationen. Området ansvarade för försvarsplanering, hemortsförsvar, tillsyn av fasta anläggningar, vissa territoriella förband och hemvärnets (jfr 40.3) utrustning och materiel. Åren 1973‑76 slogs försvarsområdena samman med regementen till försvarsområdesregementen (utom Fo 67, som förblev självständigt), men i början av 1990‑talet uppkom ånyo en del självständiga försvarsområden. Dessa senare avvecklades i och med 1996 års försvarsbeslut. Försvarsområdenas lokaliseringsorter framgår ofta av deras namn. Ett försvarsområde har i regel motsvarats av ett län utom i Norrbotten där tre försvarsområden har funnits.

1914‑18

Gävleborgs försvarsområde
Norra Upplands försvarsområde
Norrbottens försvarsområde
Norrköpings försvarsområde

 

1939‑42

Ystads försvarsområde  
Malmö försvarsområde  
Kristianstads försvarsområde  
Helsingborgs försvarsområde  
Hässlehoms försvarsområde
uppgick i Kristianstads fo.
1939‑1942
Karlshamns försvarsområde  
Kronobergs försvarsområde
efterträtt av följande post.
1939‑1940
Älmhults försvarsområde
efterträtt av Växjö fo.
1940‑1942
Eksjö försvarsområde
efterträtt av följande post.
1939‑1940
Nässjö försvarsområde
efterträtt av följande post.
1940‑1942
Jönköpings försvarsområde 1942‑
Kalmar försvarsområde  
Gävle försvarsområde  
Härnösands försvarsområde  
Västernorrlands försvarsområde
efterträtt av Sollefteå fo.
1939‑1940
Sollefteå försvarsområde
uppgick i Härnösands fo.
1940‑1942
Sundsvalls försvarsområde
uppgick i Härnösands fo.
1940‑1942
Örnsköldsviks försvarsområde
uppgick i Härnösands fo.
1940‑1942
Östersunds försvarsområde  
Borås försvarsområde
delades mellan Uddevalla och Göteborgs fo:n.
1939‑1942
Göteborgs försvarsområde  
Halmstads försvarsområde  
Skövde försvarsområde  
Uddevalla försvarsområde  
Vänersborgs försvarsområde
uppgick i Uddevalla fo.
1939‑1942
Linköpings försvarsområde  
Mälardalens norra försvarsområde
efterträtt av Sala fo.
1939‑1940
Sala försvarsområde
uppgick i Uppsala fo.
1940‑1942
Mälardalens södra försvarsområde
efterträtt av Nyköpings fo.
1939‑1940
Nyköpings försvarsområde
efterträtt av Strängnäs fo.
1940‑1942
Norra Upplands försvarsområde
efterträtt av Norrtälje fo.
1939‑1940
Norrtälje försvarsområde 1940‑
Norrköpings försvarsområde  
Stockholms försvarsområde  
Stockholms skärgårds försvarsområde  
Södertörns försvarsområde
uppgick i Stockholms skärgårds fo.
1939‑1940
Östhammars försvarsområde
uppgick 1943 i Norrtälje fo.
 
Karlstads försvarsområde  
Örebro försvarsområde  
Västerbottens försvarsområde
delat på Vännäs och Skellefteå fo.
1939‑1940
Lapplands norra försvarsområde
efterträtt av följande post
1939‑1940
Gällivare försvarsområde 1940‑
Lapplands södra försvarsområde
efterträtt av följande post.
1939‑1940
Storumans försvarsområde
sammanslaget med Skellefteå och Vännäs fo till Storumans‑Vännäs‑Skellefteå fo
1940
Skellefteå försvarsområde
se Storumans fo ovan.
1940
Vännäs försvarsområde
se Storumans fo ovan.
1940
Storuman‑Vännäs‑Skellefteå fo
därefter åter uppbrutet i tre delar.
1940‑1941
Skellefteå försvarsområde
därefter sammanslaget med Vännäs fo till Umeå fo.
1941‑1942
Storumans försvarsområde 1941‑
Vännäs försvarsområde
därefter sammanslaget med Skellefteå fo till Umeå fo.
1941‑1942
Luleå försvarsområde 1940‑
Jokkmokks försvarsområde 1940‑

 

1942 års organisation, vilken trädde ikraft 1943

Fo 11   Malmö försvarsområde

Fo 12   Ystads försvarsområde

Fo 13   Helsingborgs försvarsområde

Fo 14   Kristianstads försvarsområde

Fo 15   Blekinge försvarsområde (marint fo)

Fo 16   Växjö försvarsområde

Fo 17   Jönköpings försvarsområde

Fo 18   Kalmar försvarsområde

Fo 21   Gävle försvarsområde

Fo 22   Östersunds försvarsområde

Fo 23   Härnösands försvarsområde

Fo 24   Hemsö försvarsområde (marint fo)

Fo 31   Halmstads försvarsområde

Fo 32   Göteborgs försvarsområde

Fo 33   Göteborgs skärgårds försvarsområde (marint fo)

Fo 34   Uddevalla försvarsområde

Fo 35   Skövde försvarsområde

Fo 41   Linköpings försvarsområde

Fo 42   Norrtälje försvarsområde

Fo 43   Strängnäs försvarsområde

Fo 44   Stockholms försvarsområde

Fo 45   Norrtälje försvarsområde

Fo 46   Stockholms skärgårds försvarsområde (marint fo)

Fo 47   Uppsala försvarsområde

Fo 51   Örebro försvarsområde

Fo 52   Karlstads försvarsområde

Fo 53   Falu försvarsområde

Fo 54   Mora försvarsområde

Fo 61   Umeå försvarsområde

Fo 62   Storumans försvarsområde

Fo 63   Bodens försvarsområde

Fo 64   Luleå försvarsområde

Fo 65   Jokkmokks försvarsområde

Fo 66   Kiruna försvarsområde

Fo 67   Morjärvs försvarsområde

 

Eftersom en rad omorganisationer ägt rum efter 1945, redovisas här läget dåden nya organisationen med försvarsområdesregementen genomförts. Inom parentes anges till vilket regemente försvarsområdet var knutet. Avslutningsvis redovisas läget år 1997, där en del försvarsområden är självständiga och andra knutna till något förband.

 

Läget efter 1973‑76 års skapande av försvarsområdesregementen

Fo 11   Malmö försvarsområde (P 7)

Fo 14   Kristianstads försvarsområde (P 6)

Fo 15   Karlskrona försvarsområde (Blekinge kustartilleriförsvar)

Fo 16   Kronobergs försvarsområde (I 11)

Fo 17   Jönköpings försvarsområde (I 12)

Fo 18   Kalmar försvarsområde (I 11)

Fo 21   Gävleborgs försvarsområde (I 14)      betecknades 1966‑82 Fo 49

Fo 22   Jämtlands försvarsområde (I 5)

Fo 23   Västernorrlands försvarsområde (I 21)

Fo 31   Hallands försvarsområde (I 16)

Fo 32   Göteborgs och Bohus försvarsområde (Västkustens militärkommando)

Fo 34   Älvsborgs försvarsområde (I 15)

Fo 35   Skaraborgs försvarsområde (P 4)

Fo 41   Östergötlands försvarsområde (I 4)

Fo 43   Södermanlands försvarsområde (P 10)

Fo 44   Stockholms försvarsområde (K 1)

Fo 47   Uppsala försvarsområde (S 1)

Fo 48   Västmanlands försvarsområde (S 1)

Fo 51   Örebro försvarsområde (I 3)

Fo 52   Värmlands försvarsområde (I 2)

Fo 53   Kopparbergs försvarsområde (I 13)

Fo 61   Västerbottens försvarsområde (I 20)

Fo 63   Bodens försvarsområde (A 8)

Fo 66   Kiruna försvarsområde (I 22)

Fo 67   Kalix försvarsområde (självständigt)

 

Läget 1997

P 7/Fo 11     Södra skånska regementet

P 2/Fo 14     Norra skånska dragonregementet

I 11/Fo 16    Kronobergs regemente

I 12/Fo 17    Norra Smålands regemente

Fo 18           Kalmar regemente

I 14/Fo 21    Hälsinge regemente

I 5/Fo 22      Jämtlands fältjägarregemente

I 21/Fo 23    Västernorrlands regemente

I 16/Fo 31    Hallands regemente

Fo 32           Västkustens marinkommando

I 15/Fo 34    Älvsborgs regemente

P 4/Fo 35     Skaraborgs regemente

I 4/Fo 41      Livgrenadjärregementet

P 10/Fo 43   Södermanlands regemente

I 1/Fo 44      Svea livgarde

S 1/Fo 47     Upplands regemente

Fo 48           Västmanlands regemente

I 3/Fo 51      Livregementets grenadjärer

I 2/Fo 52      Värmlands regemente

I 13/Fo 53    Dalregementet

I 20/Fo 61    Västerbottens regemente

Fo 63           Bodens försvarsområde

I 22/Fo 66    Lapplands jägarregemente

Fo 67           Norrbottens gränsjägare

47.3 FÖRBAND

47.3.1 Infanteri och pansar

Infanteriförbandens soldater organiserades under 1500‑talet i fänikor och från 1620‑talet i åtta stora landsregementen (vart och ett bestående av upp till tre fältregementen). I 1634 års regeringsform stadgas att Sverige och Finland totalt skulle ha 23 infanteriregementen. Många av våra dagars s.k. landskapsregementen har sina rötter i dessa 1600‑talsförband. Med införandet av det s.k. yngre indelningsverket på 1680‑ talet blev huvuddelen av infanteriregementena indelta och personalen tilldelades officersboställen och soldattorp. Ett regemente motsvarade ungefär ett landskap eller län, medan vart och ett av regementets åtta kompanier ofta motsvarade ett härad. En del regementen, främst Livgardet till fot, förblev värvade med sitt manskap till städernas garnisoner. Under 1900‑talets första decennium omvandlades alla regementen till värnpliktiga regementen som förlades i nybyggda kaserner i eller intill våra städer. Under 1900‑talet har några infanteri‑ och kavalleriregementen omvandlats till pansarregementen. Ett första steg togs med 1942 års försvarsbeslut.

Varje regemente utgör i fredstid ett utbildningsförband som producerar krigsförband. Infanteri‑ och pansarförbanden är huvudbeståndsdelen i krigsorganisationens brigader, till vilka enheter ur artilleri, ingenjörtrupper, träng m.m. ansluts. I kris och krig mobiliseras krigsförbanden.

Detta skedde bl.a. under det andra världskrigets beredskap då varje utbildningsregemente satte upp och utrustade flera krigsförband, t ex I 8 Upplands regemente som dels bestod av utbildningsförbandet I 8 i Uppsala, dels I 8:s fältregemente förlagt vid något gränsavsnitt. Dessutom satte I 8 upp ytterligare ett fältregemente I 38 ‑ Roslagens regemente ‑ som också tillhörde fältarmén. I förteckningen nedan upptas inga förband som har upphört före år 1900.

Benämning
Period
Namn
Förläggningsort/ övningsplats
I1   Svea livgarde Stockholm -1947
Solna 1940-1970
Kungsängen 1970-
I2 -1894 Andra livgardet Stockholm

 

1894-1939


Göta livgarde

Stockholm
  1 bataljon i Vaxholm 1928-39; se P1  
(-1939 I22)
1939-
Värmlands regemente Karlstad -1906/Trossnäs hed
Kristinehamn 1996-
I3 -1893 Livregementets grenadjärkår Utnäs löt
1893-1904 Livregementet till fot Sannahed
1904-1994 Livregementets grenadjärer
se I21
Örebro
I4 -1927 Första livgrenadjärregementet Linköping/Malmen
1928-1997 Livgrenadjärregementet = I4 + I5 Linköping
I5 -1927 Andra livgrenadjärregementet
Se I4
Linköping/Malmen
1928- Jämtlands fältjägarregemente
se I23
Östersund
I6 -1927 Västgöta regemente Vänersborg/Axevalla
1928-1963 Norra skånska infanteriregementet
se I24, P6
Kristianstad
I7 -1888 Smålands grenadjärbataljon Ränneslätt
1888-1892 Smålands grenadjärkår Ränneslätt
1902-1927 Karlskrona grenadjärregemente = I7 + I30 Karlskrona
1928-1963 Södra skånska infanteriregementet
se I25, P7
Ystad/Revingehed
I8 -1958 Upplands regemente Uppsala/Polacksbacken
I9 -1942 Skaraborgs regemente
se P4
Skövde/Axevalla
I10 -1942 Södermanlands regemente
se P3
Strängnäs/Malma hed
1957-1963 Södermanlands regemente
se P10
Strängnäs
I11 -1995 Kronobergs regemente Växjö/Kronobergs hed
I12 -1927 Jönköpings regemente Jönköping/Skillingaryd
1928-1948 Jönköping-Kalmar regemente = I12 + I21 Eksjö
1948- Norra Smålands regemente Eksjö
I13   Dalregementet Falun/Rommehed
I14 -1995 Hälsinge regemente Gävle/Mohed
I15   Älvsborgs regemente Borås/Fristad hed
I16 -1901 Västgöta-Dals regemente Grunnebohed
1902- Hallands regemente Halmstad
I17 -1994 Bohusläns regemente Uddevalla/Backamo
I18 -1927 Västmanlands regemente Västerås/Salbohed
1928-1937 Gotlands infanterikår
se I27
Visby
1937-1963 Gotlands infanteriregemente
se P18
Visby
I19 -1892 Norrbottens fältjägarkår Notviken
1892-1975 Norrbottens regemente Boden/Notviken
I19 / P5 1975- Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon = I19 + P5 Boden
IXIX -1892 Västerbottens fältjägarkår
se I20
Gumboda
I20 -1892 Kalmar regemente
se I21
Hultsfred
1892-1997

Västerbottens regemente
se IXIX

Umeå/Gumboda
I21 -1892 Närkes regemente
se I3
Sannahed
1892-1927 Kalmar regemente
se I20, I12
Eksjö/Hultsfred
1928- Västernorrlands regemente
se I28
Sollefteå
I22 -1939 Värmlands regemente
se I2
Karlstad
1975- Lapplands jägarregemente
f.d. Arméns jägarskola
Kiruna
I23 -1893 Jämtlands fältjägarkår Frösö läger
1893-1927 Jämtlands fältjägarregemente
se I5
Östersund/Frösö läger
I24 -1927 Norra skånska infanteriregementet
se I6
Kristianstad, Ljungbyhed
I25 -1927 Södra skånska infanteriregementet
se I7
Ystad/Revingehed
I26 -1902 Värmlands fältjägarkår Trossnäs
1902-1927 Vaxholms grenadjärregemente
= I26 + I28 + bat ur I2
Vaxholm
I27 -1887 Gotlands nationalbeväring Visby (Visborgs slätt)
1887-1902 Gotlands infanteriregemente
se I18
Visby
I28 -1887 Hallands infanteribataljon Skedala hed
1887-1902 Hallands bataljon Skedala hed
1902-1927 Västernorrlands regemente
se I21 och I29
Sollefteå/Sånga mo
I29 -1886 Västernorrlands beväringsbataljon Sånga mo
1887-1893 Västernorrlands bataljon Sånga mo
1893-1902 Västernorrlands regemente
se I28
Sånga mo
I30 1886-1902 Blekinge bataljon Bredåkra
P1 1943-1963 Göta pansarlivgarde
SE i2; ett kompani (P1G) i Visby
Enköping
1963-1980 Göta livgarde Enköping
P2 1942-1963 Skånska pansarregementet
se K2
Helsingborg ( -1947)
Hässleholm (1947- )
1963-1994 Skånska dragonregementet Hässleholm
1994- Norra skånska dragonregementet  
P3 1942-1957 Södermanlands pansarregemente
se I10, P10
Strängnäs
P4 1942-1963 Skaraborgs pansarregemente
se I9
Skövde
1963- Skaraborgs regemente  
P5 1957-1975 Norrbottens pansarbataljon
se I19, P5
Boden
P6 1963-1994 Norra skånska regementet
se I6
Kristianstad
P7 1963- Södra skånska regementet
se I7
Ystad/Revingehed
P10 1963-

Södermanlands regemente

se P3, I10

Strängnäs
P18 1963- Gotlands regemente
f d P1G, se P1 och I18
Visby

 

47.3.2 Kavalleri

Kavalleriet organiserades på 1500‑talet i fanor, för att på 1600‑talet sammanföras i skvadroner och regementen. Enligt 1634 års regeringsform skulle åtta kavalleriregementen vara organiserade. I och med det nya indelningsverkets införande på 1680‑talet blev de flesta kavalleriförband indelta med boställen och torp, men några förblev värvade. Mellan 1777 och 1812 satte flera regementen av och förvandlades till infanteri. År 1892 omvandlades tre av de återstående regementena från indelta till värvade förlagda i kaserner i städerna. I början av 1900‑talet inleddes en stegvis omvandling till värnpliktiga regementen. År 1907 fanns det åtta kavalleriregementen i armén, vilka minskades till fyra som ett resultat av 1925 års försvarsbeslut. Kavalleriet har under följande decennier omvandlats till pansar‑ eller spaningsförband (i det senare fallet med kavalleribeteckningen kvar). Från mitten av 1950‑talet till 1960‑talets mitt avvecklades hästarna (utom för beridna högvakten inom K 1) och ersattes med motoriserade enheter. Inga förband som avvecklats före år 1900 har tagits med i denna sammanställning.

 

47.3.3 Artilleri

Det organiserade artilleriet går tillbaka på de tyska och svenska bösseskyttar, som sedan 1300‑talet bemannade kanonerna på Stockholms slott. År 1555 deltog fältartilleri med lättare pjäser för första gången i fält, i kriget med Ryssland. År 1623 organiserades ett artillerikompani, och 1718 fastställdes organisationen för Artilleriregementet, som omfattade personal på de flesta fästningar i det svenska Östersjöväldet. År 1794 delades artilleriregementet upp i fyra skilda regementen. Dessas antal fördubblades år 1892. Under 1930‑ och 40‑talen omvandlades en del artilleriförband till luftvärnsenheter.

A1 1794-1893 Svea artilleriregemente och Vaxholm (-1887) Stockholm, delvis i Härnösand
1893-1904 Första Svea artilleriregemente Stockholm
1904-1997 Svea artilleriregemente Stockholm -1946
Sundbyberg 1946-1963
Linköping 1963-1997
A2 1794-1893 Göta artilleriregemente Göteborg/Karlsborg, delar i Vaxholm (-1887)
1893-1904 Första Göta artilleriregemente Göteborg
1904-1962 Göta artilleriregemente
A3 1794- Wendes artilleriregemente Kristianstad -1995
Hässleholm 1995-
A4 1886-1893 Gotlands artillerikår
se A7
Visby
1893-1998 Norrlands artilleriregemente Östersund och Boden 1910-1927 (detachement se A5)
A5 1887-1893 Vaxholms artillerikår
se A8
Vaxholm
1894-1904 Andra Svea artilleriregemente Stockholm -1901
Uppsala 1901-1904
1904-1927 Upplands artilleriregemente Uppsala 1904-1927
1928-1951

Norrbottens artillerikår
(f d A4 detachement), se A8

Boden
A6 1894-1904 Andra Göta artilleriregemente Göteborg -1898
Jönköping 1898-
1904-1927 Smålands artilleriregemente Jönköping
1927-1942 Smålands arméartilleriregemente = f d A6 + A9
1942-1985 Smålands artilleriregemente
A7 1893-1975 Gotlands artillerikår (se A4) Visby
1975 Gotlands artilleriregemente
A8 1893-1902 Vaxholms artillerikår
se A5, KA1 (48.3.2 kustartilleri)
Vaxholm
1901-1919 Boden-Karlsborgs artilleriregemente; f d A9 Karlsborg/Boden
1919- Bodens artilleriregemente; f d II.bat/A8, inkluderar 1951 A5 och 1998 A4 Boden
A9 1893-1901 Karlsborgs artillerikår
sedermera A8
Karlsborg
1902-1927 Positionsartilleriregementet
sedermera A6
Stockholm
1928-1937 Karlsborgs artilleriregemente
se A10
Karlsborg
1937-1942 Karlsborgs luftvärnsregemente
se Lv1
G 1941-1942 Göteborgs luftvärnsdivision
se Lv6

Göteborg

 

L 1941-1942 Luleå luftvärnsdivision Luleå
1943- Bergslagens artilleriregemente Kristinehamn
A10 1919-1927 Karlsborgs artillerikår
se A8, A9
Karlsborg
1938-1942 Östgöta luftvärnsregemente Linköping
S 1939-1941 Detachement av Östgöta lv
se A11, Lv3
Stockholm
Su 1940-1942 Sundsvalls luftvärnsdivision
se Lv5
Sundsvall
M 1941-1942

Malmö luftvärnsdivision

se Lv4

Malmö
A11 1941-1942 Stockholms luftvärnsregemente
Se A10S, Lv3
Stockholm

 

47.3.4 Luftvärn

Luftvärnet upprättades som ett eget truppslag år 1942. Dessförinnan ingick (sedan 1920‑ talet) luftvärnsenheter inom artilleriet.

Lv1 1942-1961 Karlsborgs luftvärnsregemente
se A9
Karlsborg
Lv2 1942-1962 Östgöta luftvärnsregemente
se A10; ett batteri i Visby 1952-1962, Lv2G
Linköping
1962-1968 Gotlands luftvärnsdivision
f d Lv2G
Visby
1968- Gotlands luftvärnsbataljon/ luftvärnskår
Lv3 1942-1957 Stockholms luftvärnsregemente; A11; ett batteri i Visby 1944-1952

Stockholm -1953
Norrtälje 1953-

1957- Roslagens luftvärnsregemente Norrtälje
Lv4 1942-1962 Skånska luftvärnskåren; se A10M Malmö
1962-1998 Skånska luftvärnsregementet Malmö -1982
Ystad 1982-1998
Lv5 1942-1974 Sundsvalls luftvärnskår
se A10Su
Sundsvall
1974-1982 Sundsvalls luftvärnsregemente
Lv6 1942-1962 Göteborgs luftvärnskår
se A9G
Göteborg
1962- Göta luftvärnsregemente

Göteborg -1994
Halmstad 1994-

Lv7 1942-1975 Luleå luftvärnskår
se A9L
Luleå
1975-1994 Luleå luftvärnsregemente
1994- Norrlands luftvärnskår Boden

 

47.3.5 Ingenjörtrupper

Redan under 1600‑ och 1700‑talen organiserades tillfälligt särskilda ingenjör‑ eller pionjärförband. Fortifikationsstaten upprättades 1635 som en särskild kår för fästningsbyggandet. Ingenjörtrupper bildades 1855 för att ombesörja väg‑ och brobyggnader, anläggande av fältbefästningar m m. Truppslaget växte kraftigt mot slutet av 1800‑talet och 1901 fanns det fyra kårer.

Ing1 1855-1893 Pontonjärbataljonen Stockholm
1893-1902 Svea ingenjörbataljon
1902-1957 Svea ingenjörkår Stockholm -1922
Solna 1922-

1957-1998 Svea ingenjörregemente Solna -1970
Södertälje 1970-1998
Ing2 1871-1875 Sappörbataljonen Stockholm
1875-1893 Sappörbataljonen Karlsborg
1893-1902 Göta ingenjörbataljon
1902-1963 Göta ingenjörkår;
ett kompani i Karlskrona, Ing2K 1908-1937
Karlsborg -1927
Eksjö 1928-
1963- Göta ingenjörregemente Eksjö
Ing3 1902-1937 Fälttelegrafkåren;
ett kompani i Boden 1915-
ett kompani i Malmen 1916-1926, se S1
Stockholm/Solna
1957-1975 Bodens ingenjörkår
se Ing4

Boden

1975- Bodens ingenjörregemente
Ing4 1902-1937 Bodens ingenjörkår
se Ing3

 

47.3.6 Signaltrupper

Signaltrupperna bildades 1937 som ett eget truppslag. Ett fältsignalkompani hade redan 1871 satts upp inom Pontonjärbataljonen (Ing 1). År 1892 fick kompaniet namnet Fälttelegrafkompaniet vid Svea ingenjörbataljon, från 1902 Fälttelegrafkåren (Ing 3). År 1937 skapades det nya truppslaget ‑ med ansvar för arméns signalväsende och sambandstjänst ‑ med ett regemente i och med en sammanslagning av Fälttelegrafkåren och Bodens ingenjörkårs (Ing 4) 3. kompani. Radiospaningen lyftes 1942 över till det nybildade Försvarets radioanstalt (FRA).

S1 1937-1957 Signalregementet
Ing 3. komp. i Boden (S1B), Skövde (S1Sk) och Kristianstad
Stockholm/Solna
1957-1974 Upplands signalregemente Uppsala
1974- Upplands regemente Uppsala -1982
Enköping 1982-
S2 1958-1961 Signalbataljonen i Skövde
se S1 (S1Sk)
Skövde
1961-1962 Göta signalkår Karlsborg
1962-1984 Göta signalregemente
1984-1997 Göta signalbataljon
S3 1954-1957 Signalbataljonen i Boden
se S1B
Boden
1957-1987 Norrlands signalbataljon
1987-1994 Norrlands signalregemente
1994- Norrlands signalkår

 

47.3.7 Trängtrupper

Trängtrupperna skapades som ett självständigt vapenslag 1885 för att sköta arméns underhållstjänst ‑ bl a försörjning med livsmedel, drivmedel, ammunition och ny materiel, samt transport och vård av sårade och sjuka. Före 1885 hade det enbart funnits tillfälligt organiserade förband för dessa uppgifter. Truppslaget expanderade kraftigt och bestod 1901 av sex kårer, av vilka två drogs in 1927. År 1949 ombildades kårerna till regementen i samband med att tyg‑ och intendenturtrupperna (se nedan) införlivades i förbanden (1947‑51).

T1 1885-1891 Trängbataljonen Stockholm
1891-1902 Svea trängbataljon  
1902-1904 Första Svea trängkår  
1904-1949 Svea trängkår Stockholm -1907
Örebro 1907-1927
Linköping 1928-
1949-1985 Svea trängregemente Linköping
1985- Svea trängkår  
T2 1891-1902 Göta trängbataljon Stockholm -1892
Karlsborg 1892-
1902-1904 Första Göta trängkår Karlsborg
1904-1949 Göta trängkår Karlsborg -1905
Skövde 1905-
1949-1994 Göta trängregemente  
1994- Göta trängkår  
T2N 1945-1952 Detachement ur Göta trängkår Nora
T3 1893-1902 Norrlands trängbataljon Stockholm -1898
Sollefteå 1898-
1902-1949 Norrlands trängkår Sollefteå
1949-1994 Norrlands trängregemente  
1994- Norrlands trängkår  
T4 1894-1902 Wendes trängbataljon Karlsborg -1895
Landskrona 1895-
1902-1904 Wendes trängkår Landskrona
1904-1949 Skånska trängkåren Landskrona -1907
Hässleholm 1907-
1949-1991 Skånska trängregementet Hässleholm
T5 1902-1904 Andra Svea trängkår Stockholm
1904-1927 Västmanlands trängkår Stockholm -1906
Sala 1906-1927

 

47.3.8 Intendenturtrupper

Intendenturtrupper organiserades enligt 1914 års härordning som ett särskilt truppslag för att sköta förplägnadstjänst. De uppgick 1949‑51 i trängtrupperna (47.3.7).

Int1 1914-1927 Intendenturkompaniet i Stockholm Stockholm
1927-1951 Första intendenturkompaniet
uppgick i T1 och T4
Int2 1914-1927 Intendenturkompaniet å Karlsborg Karlsborg
1927-1951 Andra intendenturkompaniet
uppgick i T2
Int3 1915-1927 Intendenturkompaniet i Boden Boden
1927-1950 Tredje intendenturkompaniet
uppgick i T3
Int4 1915-1927 Intendenturkompaniet i Sollefteå Sollefteå

 

47.3.9 Tygtrupper

Tygtrupper organiserades som ett självständigt truppslag enligt 1942 års försvarsbeslut.

Uppgiften bestod i att utbilda personal och mobilisera förband för reparation särskilt avvapen och motorfordon. Åren 1947‑49 uppgick de i trängtrupperna (47.3.7).

Tyg1 1942-1949 Första tygkompaniet
uppgick i T1 och T4
Stockholm/Linköping
Tyg2 1943-1948 Andra tygkompaniet
uppgick i T2
Skövde
Tyg3 1943-1949 Tredje tygkompaniet
uppgick i T4
Boden 1943-1947
Hässleholm 1947-1949

 

47.3.10 Arméflyget

Arméflyget organiserades med helikoptrar för att stödja arméns förband. I truppslaget ingår såväl attack‑ som spanings‑ och transporthelikoptrar.  

AF1 1980- Norrbottens armeflygbataljon, f d Helikopterskolan Boden
AF2 1985- Östgöta arméflygbataljon, f d Artilleriflygskolan Linköping

 

47.4 SKOLOR

Inom armén har utbildning (främst till och av befäl) bedrivits vid ett varierande antal, från truppförbanden mer eller mindre självständiga, skolor. Det är många gånger svårt att avgöra om och när skolan skall räknas som "självständig" i förhållande till ett förband. Många gånger är denna gräns närmast omöjlig att dra. Med fog kan sägas att den nedanstående uppställningen saknar vissa skolor som kanske borde ha varit med; å andra sidan kan motsatsen också hävdas. Ytterligare ett för läsaren försvårande faktum är att skolornas organisatoriska tillhörighet och namn ofta har ändrats. I det följande har försök gjorts att ge läsaren vägvisning i så måtto att en hänvisning har gjorts till "nästa" namn för skolan (däremot har hänvisning inte gjorts till tidigare namn).

I uppställningen är även medtaget en del för försvaret gemensamma skolor.

Det är i detta sammanhang närmast ogörligt att skilja på central, regional och lokal skola. Därför redovisas samtliga skolor (med ovan nämnda undantag).

Arméflygskolan (ArméflygS);
verksamheten överflyttades till Östgöta arméflygbataljon
Nyköping 1980-1985
Arméhundskolan (HS);
se därefter Arméns hundskola
Sollefteå 1941-1962
Arméingenjörkadettskolan (AingKS) Stockholm 1955-1972
Arméingenjörkadettskolan (AingKadS);
verksamheten övertogs av Arméns tekniska skola
Sundbyberg 1972-1979
Järfälla 1979-1983
Arméns brevskola(ABS);
se därefter Försvarets brevskola
Stockholm 1942-1948
Arméns fallskärmsjägarskola (FJS);
ingick drefter i Livregementets husarer
Karlsborg 1952-1984
Arméns fältarbetsskola (FältarbS);
ingick därefter i Arméns fältarbetscentrum
Solna 1953-1970
Södertälje 1970-1991
Arméns gymnastik- och idrottsskola (GIS);
ingick därefter i Krigsskolan
Solna 1942-1984
Arméns helikopterskola (HkpS);
ingick därefter i Norrbottens arméflygbataljon (47.3.10)
Boden 1959-1979
Arméns hundskola (HS);
se därefter Försvarets hundskola
Sollefteå 1962-1971
Arméns jägarskola (JS);
uppgick därefter i Lapplands jägarregemente
Kiruna 1945-1975
Arméns kompaniofficersskola (AKS) Uppsala 1972-1983
Arméns motorskola (MotorS);
uppgick därefter i Södermanlands regemente
Stockholm 1944-1947
Strängnäs 1948-1987
Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS);
övertogs av Luftvärnets officershögskola och tekniska skola
Göteborg 1957-1981
Arméns radarskola (RadarS);
uppgick därefter i Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola
Stockholm 1949-1957
Arméns rid- och körskola (RS)
hette före 1957 Ridskolan
Strömsholm 1957-1970
Arméns signalskola (SignS);
omorganiserades därefter till Arméns stabs- och sambandsskola
Solna 1942-1945
Stockholm 1945-1958
Uppsala 1958-1965
Arméns skyddsskola (SkyddS) ;
se däreftert Försvarets skyddsskola
Rosersberg 1952-1961
Solna 1961-1968
Arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS);
ingick därefter i Arméns lednings- och sambandscentrum
Uppsala 1963-1982
Enköping 1982-1991
Arméns tekniska skola (ATS-S);
ingick därefter i Arméns tekniska centrum
Sundbyberg 1977-1979
Järfälla 1979-1984
Östersund 1984-1991
Arméns underhållsskola (US);
ingick därefter i Arméns underhållscentrum
Skövde 1943-1991
Arméns underofficersskola (AUS)
namnbyte till Arméns kompaniofficersskola
Stockholm 1926-1928
Uppsala 1928-1972
Arméns underrättelseskola (UndS) Karlsborg 1983-
Artilleriets kadettskola (ArtKS);
se därefter nästa post
Östersund 1945-1951
Jönköping 1951-1961
Artilleriets kadett- och aspirantskola (ArtKAS) Jönköping 1961-1981
Artilleriets officershögskola (ArtOHS)
uppgick 1991 i Arméns artillericentrum
Jönköping 1981-1985
Kristinehamn 1985-1991
Artilleriets skjutskola (ArtS)
bytte därefter namn till Artilleriskjutskolan
Skillingaryd 1867-1942
Artilleri- och ingenjörsskolan (AIHS);
se därefter nästa post
Stockholm 1878-1951
Artilleri- och ingenjörofficersskolan (AIOS);
se därefter nästa post
Stockholm 1951-1972
Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolan (AIRS);
se därefter nästa post
Stockholm 1972-1983
Artilleri- och injenjörhögskolan (AIHS) Stockholm 1983-1992
Artilleriflygskolan (ArtflygS)
1981- se Arméflygskolan
Skillingaryd 1940-1947
Villingsberg 1947-1956
Kristianstad 1956
Diverse orter 1957-1963
Nyköping 1963-1980
Artilleriskjutskolan (ArtSS);
ingick därefter i Arméns artillericentrum
Villingsberg 1942-1967
Älvdalen 1967-1991
Fältartilleriets skjutskola
se därefter Artilleriets skjutskola
Marma 1885-1903
Skillingaryd 1903-1918
Försvarets brevskola (FbrevS);
verksamheten övertogs av Försvarets läromedelscentral
Stockholm 1948-1981
Försvarets förvaltningsskola FörvS);
se därefter Försvarets förvaltningshögskola
Solna 1977-1984
Östersund 1984-1991
Försvarets förvaltningshögskola (FörvHS)
uppgick därefter i Militärhögskolan
Östersund 1991-1994
Försvarets gymnasieskola (FGS) Uppsala 1972-1982
Försvarets hundskola (HS)
blev därefter Statens hundskola (civil)
Sollefteå 1971-1978
Försvarets läroverk (FL)
se därefter Försvarets gymnasieskola
Uppsala 1943-1972
Försvarets musikunderofficersskola Stockholm 1961-1971
Försvarets skyddsskola (SkyddS)
bytte därefter namn till Totalförsvarets skyddsskola
Kungsängen 1968-1988
Försvarshögskolan (FHS)
slogs 1997 samman med Militärhögskolan till nya Försvarshögskolan
Stockholm 1952-1996
Hemvärnets stridsskola (HvSS) Vällinge 1953-
Högre artilleriläroverket;
se därefter Krigshögskolan (1866-1878) och Artilleri- och Ingenjörhögskolan (1878-)
Stockholm 1818-1866
Infanteriets förberedande underbefälsskolor;
se därefter Infanteriets korporalskola
Karlsborg 1870-1882

Infanteriets kadett- och aspirantskola (InfKAS);
se därefter Infanteriets officershögskola

Halmstad 1962-1981
Infanteriets kadettskola (InfKadS)
se därefter Infanteriets kadett- och aspirantskola
Solna 1951-1961
Infanteriets och kavalleriets officershögskola (InfKavOHS)
uppgick därefter i Arméns infanteri- och kavallericentrum
Umeå 1981-1991
Infanteriets korporalskola Karlsborg 1882-1888
Infanteriets officersaspirantskola (IOAS)
bytte därefter namn till Infanteriets kadettskola
Linköping 1927-1940
Karlstad 1940-1942
Solna 1942-1944
Infanteriets officershögskola (InfOHS)
uppgick därefter i Arméns infanteri- och kavallericentrum
Halmstad 1981-1991
Infanteriets stridsskola (InfSS)
ingick därefter i Arméns infanteri- och kavallericentrum
Kvarn (Motala) 1961-1991
Infanteriets kulspruteunderbefälsskola; se därefter nästa post Uppsala 1928-1931
Infanteriets underbefälsskola i kulsprute- och granatkastartjänst Uppsala 1931-1937
Infanteriets underofficersskola Karlsborg 1882-1904, 1916-1927
Infanteriskjutskolan (InfSS);
se därefter Infanteriets stridsskola
Marieberg 1855-1859
Drottningholm 1859-1874
Rosersberg 1874-1961
Infanterivolontärskolan;
se därefter Infanteriets underofficersskola
Karlsborg 1878-1882
Infanterivolontärskolan Ronneby 1886-1910
Infanterivolontärskolan Varberg 1902-1907
Ingenjörstruppernas kadett- och aspirantskola (IngKAS)
ingick därefter i Arméns fältarbetsskola
Solna 1961-1970
Södertälje 1970-1981
Ingenjörtruppernas kadettskola (IngKS);
se därefter Ingenjörtruppernas kadett- och aspirantskola
Solna 1945-1961
Ingenjörtruppernas officersaspirantskola;
namnbyten under perioden, se därefter Ingenjörtruppernas kadettskola
Stockholm 1942-1945
Ingenjörtruppskolan (IngS);
se därefter Arméns fältarbetsskola
Solna 1943-1953
Intendenturförvaltningsskolan (IntS);
verksamheten övertogs av Försvarets förvaltningsskola
Stockholm 1943-1977
Intendenturskolan Boden 1912-1915
Intendenturskolan Sollefteå 1902-1915
Intendenturskolan Stockholm 1902(-1942)
Kavalleriets kadett- och aspirantskola (KavKAS);
se därefter Infanteriets och kavalleriets officershögskola
Umeå 1961-1981
Krigshögskolan (KHS)
bildade därefter tillsammans med motsvarande högskolor från marinen och flygvapnet Militärhögskolan
Stockholm 1878-1961
Krigsskolan (KS)
hette fram till 1862 Krigsakademien
Solna 1792-
Luftvärnets kadettskola (LvKS);
se därefter nästa post
Linköping 1945-1961
Luftvärnets kadett- och aspirantskola (LvKAS);
se därefter Luftvärnets officershögskola och tekniska skola
Göteborg 1961-1981
Luftvärnets mekanikerskola (LvMekS)
uppgick därefter i Arméns radar- och luftmekanikerskola
Göteborg 1952-1957
Luftvärnets officersaspirantskola (LvOAS);
se därefter Luftvärnets kadettskola
Linköping 1942-1945
Luftvärnets officershögskola och tekniska skola (LvOHS/TS)
ingick därefter i Arméns luftvärnscentrum
Göteborg 1981-1991
Luftvärnsskjutskolan (LvSS)
ingick därefter i Arméns luftvärnscentrum
Skolans stab har varit belägen i Stockholm, Solna och Norrtälje
Väddö 1943-1991
Läroanstalten för linjeofficerare Stockholm 1831-1867
Medicinalfackskolan
hette före 1981 Arméns medicinalfackskola;
ingick från 1986 i Krigsskolan med namnet Försvarets sjukvårdshögskola
Stockholm 1981-1986
Militärhögskolan (MHS)
slogs därefter samman med Försvarshögskolan till "nya" Försvarshögskolan
Stockholm 1961-1996
Militärskolan Norrköping 1892-1927
Militärskolorna Gävle 1896-(1904)
Norska befälsskolan Uppsala 1946
Pansartruppernas kadett- och aspirantskola (PKAS)
uppgick i Pansartruppernas stridsskola.
Enköping 1961-1981
Pansartruppernas stridsskola (PS)
ingick därefter i Arméns pansarcentrum
Skövde 1981-1991
Pansartruppskolan (PS) Skövde 1944-1981
Ridskolan (RS);
namnbyte därefter till Arméns rid- och körskola
Strömsholm 1868-1957
Signaltruppernas kadett- och aspirantskola (SignKAS)
ingick därefter i Arméns stabs- och sambandsskola
Uppsala 1961-1981
Totalförsvarets skyddsskola (SkyddS) Kungsängen 1988-1992
Umeå 1992-
Trängofficersskolan (TOS);
se därefter Arméns underhållsskola
Skövde 1939-1943
Trängtruppernas kadettskola (TrängKS);
se därefter nästa post
Linköping 1942-1961
Trängtruppernas kadett- och aspirantskola (TrängKAS);
se därefter nästa post
Linköping 1961-1981
Trängtruppernas officershögskola (TrängOHS)
ingick därefter i Arméns underhållscentrum
Linköping 1981-1991
Tygförvaltningsskolan (TygS);
verksamheten övertogs av Arméns tekniska skola
Stockholm 1943-1961
Sundbyberg 1961-1977

 

48.  MARINEN

48.1    REGIONALA ENHETER

I enlighet med 1925 års försvarsbeslut organiserades fr.o.m. 1928 sex regionala lednings‑ och underhållsorgan för sjöförsvaret inom resp kustavsnitt. Dessa avlöstes 1956 av fyra marinkommandon vilka 1966‑1990 (1986) benämndes örlogsbaser. 1986‑1990 återinfördes begreppet marinkommandon.

 

48.1.1 Marindistrikt

Norrlandskustens marindistrikt (MDN) Härnösand 1928-1957
Ostkustens marindistrikt (MDO) Stockholm 1928-1957
Gotlands marindistrikt (MDG)
uppgick 1956 i MDO
Visby 1928-1956
Sydkustens marindistrikt (MDS) Karlskrona 1928-1957
Öresunds marindistrikt (MDÖ)
1951- Malmö marina bevakningsområde (48.1.5)
Malmö 1928-1951
Västkustens marindistrikt (MDV) Göteborg 1928-1957

 

48.1.2 Marinkommandon(1)

Marinkommando Nord (MKN) Härnösand 1957-1966
Marinkommando Ost (MKO) Stockholm 1957-1966
Marinkommando Syd (MKS) Karlskrona 1957-1966
Marinkommando Väst (MKV) Göteborg 1957-1966

 

48.1.3 Örlogsbaser

Norrlandskustens örlogsbasavdelning (NK)
ingick 1982-1986 i Norrlands kustartilleriförsvar (48.3.1)
Härnösand 1966-1982
Ostkustens örlogsbas (ÖrlBO) Stockholm / Muskö 1966-1990
Sydkustens örlogsbas (ÖrlBS) Karlskrona 1966-1990
Västkustens örlogsbas (ÖrlBV)
Ingick 1981-1986 i Västkustens militärkommando
Karlskrona 1966-1980

 

48.1.4 Marinkommandon (2).

Norrlandskustens marinkommando (MKN) Härnösand 1986-
Ostkustens marinkommando (MKO) Muskö 1990-
Sydkustens marinkommando (MKS) Karlskrona 1990-
Västkustens marinkommando (MKV) Göteborg 1986-

 

 

48.1.5 Marina bevakningsområden

Luleå marina bevakningsområde (BoLu)
BoLu ingick 1953‑1956 i Norrlandskustens marindistrikt, 1957‑1966  i Marinkommando Nord samt 1967‑1983 i Övre Norrlands militärområde. Dess uppgifter övertogs 1983 av Norrlands kustartilleriförsvar (48.3.1).
1953‑1983
Malmö marina bevakningsområde (BoMö) År 1951 ombildades Öresunds marindistrikt till marint bevakningsområde.  Det ingick 1951‑1966 i Sydkustens marindistrikt, 1967‑1991 i Sydkustens örlogsbas samt 1991‑1993 i Marinkommando Syd.   1951‑1993

                       

48.2  FLOTTANS LOKALA VERKSAMHET

Vid skapandet av en statlig örlogsflotta efter 1522 växte successivt fram marina baser för byggnation, förläggning och underhåll av denna.  Baserna kom till en början att benämnas skeppsgårdar. Den första och största och intill 1680 flottans huvudbas var Stockholms skeppsgård (1538) följd av de sekundära Älvsborg (1540), Kalmar (1540), Åbo och Viborg (1540), Helsingfors (1555), Nyköping (1559), Varberg (1566), Kexholm (1582), Göteborg (1624) samt Riga (1625),  Elbing (1629) och Stralsund (1635).

Byggnation av örlogsfartyg skedde även vid ett antal s.k. kronovarv varav Västervik var det främsta (1548‑1680). Omkring 1640 synes benämningen skeppsgård upphört. Flottans baser utgjordes då av Stockholm (huvudbas), Göteborg, Kalmar, Viborg, Stralsund samt Landskrona (1658‑60).  Kalmar kom i realiteten under en övergångsfas 1676‑1685, innan den nya basen i Karlskrona var helt etablerad, att utgöra flottans huvudstation.

Karlskrona i Blekinge skärgård utvaldes efter motgångar i kriget mot Danmark 1675‑1679 att vara flottans nya huvudbas. Ett huvudskäl härför var den i jämförelse med Stockholmsbaseringen avsevärt gynnsammare issituationen i södra Östersjön vilket gjorde det möjligt för flottan att liksom den danska operera tidigt på våren. Av sekundära baser tillkom under 1700‑talet Finska eskadern av Arméns flotta (1756‑1808) från 1793 benämnd Sveaborgs eskader, Åbo eskader (1793‑1808), eskadern i Stralsund (1760‑64; 1791‑1807), Malmö eskader (1805‑1812) samt Landskrona eskader (1807‑1818) 1812‑18 benämnd Landskrona fördelning av Göteborgs eskader. Under 1900‑talet tillkom Gustavsviks örlogsdepå (1914), Hårsfjärdens örlogsdepå (1940) samt Gullmarens örlogsdepå (1956).

Till de olika eskadrarna (efter 1824 stationerna) var tidvis knutna andra verksamheter såsom olika kommissariat för upphandling m.m. för krigsrustningar bl.a. 1808‑11. Flottans basering till Stockholm upphörde 1969 och verksamheten överfördes till den nya Musköbasen (Haninge). 

 

48.2.1 Flottans lokala verksamhet i Karlskrona

Under 1680‑talet kom den svenska örlogsflottan att ombaseras från Stockholm till Karlskrona (jfr 48.2).  Som tillkomstår för det marina etablissementet liksom för staden räknas 1680.  Omfattande anläggningar för byggnation, underhåll, förläggning och mobilisering av flottan växte här fram under 1680‑90‑talen.  Staden och flottans anläggningar kom att skyddas av omfattande befästningar.

Flottans anläggningar i Karlskrona har över tid haft skiftande benämningar: flottans station (1937: örlogsstation) utgjorde i princip personalen på den till Karlskrona stationerade flottan dvs. officerskår, underofficerskår, underbefäl, matroskompanier, indelningsverkets båtsmanskompanier (jfr 7.5), hantverkskompanier, skeppsgossekompanier (jfr 48.5), sjöartilleriregementet, senare  marinregementet m.fl.

I stationen ingick skolor, sjukhus, samt övriga anläggningar för flottans underhåll som beklädnadsförråd, bagerier m.m. Till Karlskrona örlogsvarv som i visst avseende var underställt stationsbefälhavaren kommenderades personal från stationen vid sidan av den ordinarie varvspersonalen.

Flottans verksamhet i Karlskrona har haft följande benämningar:

Karlskrona station 1773‑1937
Karlskrona örlogsstation
(under Sydkustens marindistrikt); verksamheten övertogs av Flottans skolor i Karlskrona.
1937‑1955
Karlskrona örlogsvarv;
verksamheten övertogs av
1680‑1961
Karlskronavarvet AB,
som 1970 överfördes från Försvarsdepartementet till Industridepartementet.
1961‑1970

 

48.2.2 Flottans lokala verksamhet i Stockholm

Stockholm var den svenska flottans första huvudbas med skeppsgård ursprungligen i anslutning till slottet Tre Kronor (1523). Denna kom senare att flytta till nuvarande Blasieholmen och omkring 1640 till nuvarande Skeppsholmen, flottans huvudbas till 1676. Verksamheten här  kom att upphöra först 1969 i och med Musköbasens etablering.

Större delen av det marina etablissementet på Skeppsholmen flyttades efter 1676 successivt till Karlskrona som blev flottans nya huvudbas. Fram till 1715 bedrevs i Stockolm knappast någon marin verksamhet; fr.o.m. detta år stationerades här dock en eskader skärgårdsfartyg samtidigt som varvsresurser etablerades dels på Skepps‑ och Kastellholmarna, dels på Djurgården (Galärvarvet).

Stationeringen av örlogsfartyg samt övrig örlogsmarin verksamhet i huvudstadsregionen har varit följande:

Stockholms eskader 1715-1757
Stockholms eskader av Arméns flotta
(skärgårdsflottan)
1757-1766
Galärflottan i Stockholm
(skärgårdsflottan)
1766-1776
Svenska eskadern av Arméns flotta
(skärgårdsflottan)
1777-1824

Efter örlogsflottans och arméns flottas sammanslagning 1823 till Kungl Maj:ts Flotta kom Stockholmseskadern att benämnas:

Stockholms station 1824‑1937
Stockholms örlogsstation
(under Ostkustens marindistrikt);
1937‑1955

verksamheten övertogs dels av Flottans kaserner på Skeppsholmen dels av chefen för flottans underofficerare, underbefäl och meniga.

Flottans kaserner på Skeppsholmen
(under Marinkommando Ost)
1956‑1959
Stockholms örlogsvarv;
verksamheten övergick 1966 till Ostkustens örlogsbas (ÖrlBO).
1715‑1966
Hårsfjärdens örlogsdepå (sekundärbas);
verksamheten flyttades 1969 till Musköbasen (ÖrlBO).
1940‑1969

 

48.2.3 Flottans lokala verksamhet i Göteborg

Sjöstridskrafterna på västkusten fick redan 1523 det nuvarande Göteborg som bas. En skeppsgård (jfr 48.2.2) anlades 1540 vid Älvsborgs slott vid Göta älvs mynning. Denna ägde bestånd till 1611 och togs åter i bruk 1624. Ett varv anlades vid Stigberget 1662 (Gamla varvet, delvis i bruk tom 1825) samt ett år 1700 vid Billingen i Västra Frölunda (Nya varvet, flottans bas t o m 1992). Fr o m år 1700 kom en under längre perioder permanent sjöstyrka med Nya varvet som huvudbas att förläggas till västkusten enligt följande:

Göteborgs eskader
(1792‑1823: Göteborgs eskader av arméns flotta)
1700‑1823
Göteborgs station 1824‑1854
Göteborgs depå
under Stockholms station
1854-1970
Göteborgs örlogsdepå
under Stockholms station; fr.o.m. 1928 underställd Västkustens  marindistrikt (48.1.1)
1917-1943
Göteborgs örlogsstation
efter 1955 Flottans skolor i Göteborg
1943‑1955
Göteborgs örlogsvarv
övergick 1966 till Västkustens örlogsbas
1943‑1966

En sekundärbas inom Västkustens marinkommando inrättades dessutom år 1956 i Skredsvik: Gullmarens örlogsdepå (ÖGull). 

 

48.2.4 Flottans lokala verksamhet i övrigt

Utöver flottans lokala verksamhet i och omkring huvudbaserna Karlskrona, Stockholm och Göteborg har som ovan nämnts marina baser och andra verksamheter tidvis även varit förlagda till andra orter inom Sverige och det svenska väldet. Av dessa kan särskilt framhållas följande:

Kalmar: 1676‑1689. Flottans huvudstation var förlagd hit under övergångsskedet innan flottans nya huvudbas Karlskrona blivit helt etablerad.

Landskrona: 1807‑1818. En eskader av arméns flotta var förlagd hit under kriget 1788‑90. År 1807 förflyttades eskadern i Stralsund hit efter Pommerns ockupation. Den kom att benämnas Stalsunds‑Landskrona eskader av arméns flotta samt 1812‑1818 Landskrona fördelning av Göteborgs eskader.

Malmö: 1805‑1812. En eskader av arméns flotta var förlagd hit. Den förflyttades 1812 till Göteborg.

Gustafsvik: 1914‑24; 1943‑1967.  En örlogsdepå anlades här vid Ångermanälvens mynning innanför kustartilleriets anläggningar på Hemsö under beredskapen 1914‑18. Den kom att lyda under Stockholms station. Fr.o.m 1943 då verksamheten återupptogs kom den att sortera under Norrlandskustens marindistrikt (48.1.1)/marinkommando.

48.3 KUSTARTILLERIET

Kustartilleriet tillkom 1902 som eget truppslag inom marinen genom sammanslagning av kustfästningarnas besättningstrupper ‑ Vaxholms artillerikår (1889‑1901), Karlskrona artillerikår (1893‑1901) samt Fasta minförsvaret (1888‑1901).

Kustartilleriförbanden var ursprungligen två, Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) samt Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2).  KA 1 hade från 1905 ett detachement i Fårösund och KA 2 ett detachement i Göteborg (Älvsborg). Det sistnämnda bildade 1915 Älvsborgs kustartillerikår (KA 3). År 1917 tillkom även ett detachement ur KA 1: Hemsö kustfästning och Luleå kustposition.

År 1942 ersattes kustfästningarna av marina försvarsområden ‑ kustartilleriförsvar - inom resp marindistrikt enligt följande: Hemsö kustartilleriförsvar, Stockholms kustartilleriförsvar, Gotlands kustartilleriförsvar, Blekinge kustartilleriförsvar samt Göteborgs kustartilleriförsvar. Förbanden var följande: Härnösands kustartilleridetachement, Vaxholms kustartilleriregemente, Gotlands kustartillerikår, Karlskrona kustartilleriregemente samt Älvsborgs kustartilleriregemente.

Under 1960‑80‑talen integrerades succesivt förbanden med kustartilleriförsvaren samt uppgick 1986‑90 i de nya marinkommandomyndigheterna (48.1.4). De omorganiserades 1994 till marinbrigader och maringrupper.

 

48.3.1 Kustartilleriförsvar

Hemsö kustartilleriförsvar Härnösand 1942‑1947
Hemsö marina försvarsområde Härnösand 1947‑1961
Norrlands kustartilleriförsvar (NK)
ingick 1986‑1994 i Norrlandskustens marinkommando (MKN), ombildades 1994 till Härnösands maringrupp (HMG) med Härnösands kustartilleriregemnte (KA 5).
Härnösand 1961‑1994
Stockholms skärgårds försvarsområde (Fo 46)
uppgick 1947 i SK
Vaxholm 1939‑1947
Stockholms kustartilleriförsvar (SK)
sammanslogs 1984 med KA 1 (SK/KA 1) samt uppgick 1990 i Ostkustens marinkommando (MKO); ombildades 1994 till Andra kustartilleribrigaden (KAB 2).
Vaxholm 1942‑1994
Gotlands kustartilleriförsvar (GK)
sammanslogs 1960 med Gotlands kustartillerikår (KA 3) och 1976 med Gotlands kustartilleriregemente till GK/KA 3 samt ombildades 1994 till Fårösunds marinbrigad    (FMB).
Fårösund 1938‑1994
Blekinge kustartilleriförsvar (BK)
var 1947‑1974 integrerat med Karlskrona Försvarsområde; sammanslogs 1980 med Karlskrona kustartilleri‑ regemente till BK/KA 2; ingick 1990 i Sydkustens marinkommando (MKS), ombildades 1994 till Fjärde kustartilleribrigaden (KAB 4).
Karlskrona 1942‑1994
Göteborgs kustartilleriförsvar (GbK)
var 1958‑1975 integrerat med Göteborgs och Bohus samt> Hallands försvarsområde samt fr o m 1981 med Västkustens  militärkommando.
Göteborg 1942‑1980

 

48.3.2 Kustartilleriförband

Härnösands kustartilleridetachement (KA 4H);
1939‑1942 detachement från KA 1 resp KA 2.
Härnösand 1943‑1953
Härnösands kustartillerikår (KA 5) Härnösand 1953‑1975
Härnösands kustartilleriregemente (KA 5)
sammanslogs 1974 med Norrlands kustartilleri‑ försvar till NK/KA 5, vilket 1986‑1994 ingick i Norrlandskustens marinkommando (MKN); om‑ bildades 1994 till Härnösands maringrupp (HMG)
Härnösand 1975‑1994
Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1)
sammanslogs 1984 med Stockholms kustartilleriförsvar till SK/KA 1, vilket 1990 uppgick i Ostkustens marinkommando (MKO); ombildades 1994 till Andra kustartilleribrigaden (KAB 2).
Vaxholm 1902‑1994
Gotlands kustartillerikår (KA 3);
1905‑1919 detachement från KA 1, sammanslogs 1960 med Gotlands kustartilleriförsvar.
Fårösund 1937‑1975
Gotlands kustartilleriregemente (KA 3)
samorganiserat med Gotlands kustartilleriförsvar GK/KA 3; ombildades 1994 till Fårösunds marinbrigad (FMB).
Fårösund 1976‑1994
Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2)
sammanslogs 1980 med Blekinge kustartilleriförsvar till BK/KA 2, vilket från 1990 ingick i Sydkustens marinkommando (MKS); ombildades 1994 till Fjärde kustartilleribrigaden (KAB 4).
Karlskrona 1902‑1994
Älvsborgs kustartillerikår;
1902‑1914 detachement från KA 2.
Göteborg 1915‑1926
Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4);
1939‑1942 detachement från KA 1 och KA 2;  KA 4 ingick 1981‑1986 i Västkustens militärkommando, därefter i Västkustens marinkommando (MKV) samt ombildades 1994 till Göteborgs marinbrigad (GMB).
Göteborg 1942‑1994

  

48.4  MARINENS SKOLOR

Berga örlogsskolor (BÖS);
före 1955 Marinens underofficersskola.
1955-
Flottans skolor i Göteborg 1955-1959
Flottans sjömansskola i Karlskrona
före 1943 resp efter 1951 under Karlskrona örlogsstation.
1943-1951
Flottans skolor i Karlskrona
uppgick 1960 i Karlskrona örlogsskolor (KÖS).
1956-1959
Karlskrona örlogsskolor (KÖS)
uppgick 1984 i Sydkustens örlogsbas (ÖrlBS).
1960-1984
Kustartilleriets skjutskola (KAS),
fr o m 1991 Kustartilleriets stridsskola
Karlskrona / Täby 1902-1990
Kustartilleriets stridsskola (KAS) Täby 1991-
Marinens officershögskola (MOHS) Karlskrona 1984-
Marinens officershögskola i Göteborg (kustartilleriet)
uppgick 1984 i MOHS
  1981-1984
Marinens officershögskola i Karlskrona (flottan)
uppgick 1984 i MOHS
  1981-1984
Marinens underofficersskola (MUOS)
uppgick 1955 i Berga örlogsskolor (BÖS)
Berga 1946-1955
Sjökrigshögskolan (KSHS)
uppgick 1961 i Militärhögskolan (MHS)
Stockholm 1898-1961
Sjökrigsskolan (KSS)
ingick före a867 i Krigsskolan (Karlberg) samt uppgick 1987 i Marinens officershögskola (MOHS)
Stockholm / Täby 1867-1987

 

 

48.5 SKEPPSGOSSEKÅREN

Skeppsgosseinstitutionen, som tillkom 1685 och upphörde 1939, var rekryteringsbas för flottans underofficerskår. Kompanier inrättades fr.o.m 1752 (Karlskrona, 1824 Stockholm) Gemensam kårchef tillkom 1875.

Skeppsgossekåren i Karlskrona 1828‑1939
Skeppsgossekåren i Marstrand
lydde under Stockholms örlogsstation, ingick 1937‑1939 i Skeppsgossekåren i Karlskrona.
1907‑1937

 

 

48.6    MARINA HELIKOPTERFÖRBAND

Helikopterförbanden lydde under resp marindistrikt (48.1.1) före 1966, örlogsbas (48.1.3) 1966‑1990 och marinkommando (48.1.4) 1990‑ .

Första helikopterdivisionen (1.hkpdiv)
1989- 11. helikopterdivisionen
Berga 1957‑1989
Andra helikopterdivisionen (2.hkpdiv)
1989- 12. helikopterdivisionen  
Torslanda/Säve 1959‑1989
Helikopterförsöksförbandet Berga 1975‑1982
Elfte helikopterdivisionen (11.hkpdiv) Berga 1989‑
Tolfte helikopterdivsionen (12.hkpdiv) Säve 1989‑
Trettonde helikopterdivisionen (13.hkpdiv) Kallinge 1987‑

49. FLYGVAPNET

Flygvapnet, som är en av den svenska försvarsmaktens tre försvarsgrenar, bildades 1926. I Flygvapnet uppgick då Fälttelegrafkårens (Ing3) flygkompani på Malmslätt och Marinens flygväsende. Flygvapnet utökades kraftigt genom 1936 års försvarsbeslut, då det fick en egen officersrekrytering. Under det andra världskriget förstärktes det ytterligare. Under de senaste åren har en reducering av Flygvapnets organisation genomförts.

 

49.1 Flygeskadrar

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle en flygeskaderchef i krig föra det omedelbara befälet över de krigsförband som ingick i eskadern. I fred var hans uppgifter att planlägga övningar, inspektera flottiljövningar och leda samövningar och större tillämpningsövningar. Han skulle således inte ha ständigt befäl över flottiljer. Flygeskadern organiserades i samband med beredskapens inträde 1939 och upplöstes (förutom staben) under senare delen av 1940.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle fyra flygeskadrar vara ständigt organiserade och i fred föra befäl över de ingående flottiljerna angående taktiska och operativa övningar. Fördelningen av flygets flottiljer till eskadrarna varierade under tiden efter 1 juli 1945, då alla fyra flygeskadrarna hade organiserats. Första flygeskadern hade attackuppgifter, andra och tredje hade jaktuppgifter och fjärde hade spaningsuppgifter.

Den 1 oktober 1957 övertog flygeskadrarna även flygbasområdenas uppgifter. Andra, tredje och fjärde eskadrarna upphörde 1 okt 1966 och deras uppgifter övertogs av militärområdesstaberna. Första eskadern upphörde 1995.

Flygeskadern Karlsborg 1939‑1942
Första flygeskadern (E 1) Stockholm 1942‑1957
Göteborg 1957‑1995
Andra flygeskadern (E 2) Göteborg 1942‑1957
Ängelholm 1958‑1966
Tredje flygeskadern (E 3) Stockholm 1942‑1966
Fjärde flygeskadern (E 4) Stockholm 1942‑1957
Luleå 1957‑1966

 

49.2 Flygbasområden

Enligt 1942 års försvarsbeslut uppdelades landet territoriellt i fem flygbasområden. Det östra resp övre Norrlands flygbasområde uppsattes 1 juli 1942, de övriga ett år senare. Flygbasområdena upphörde den 1 okt 1957. Uppgifterna övertogs av flygeskadrarna. Flygbasområdenas uppgift var att svara för bas‑ och underhållstjänsten inom resp område, efter 1948 även för luftbevakningen.

Södra flygbasområdet (FlyboS) Ängelholm 1943‑1957
Västra flygbasområdet (FlyboW) Göteborg 1943‑1957
Östra flygbasområdet (FlyboÖ) Stockholm 1942‑1957
Norra flygbasområdet (FlyboN) Östersund 1943‑1957
Övre Norrlands flygbasområde (FlyboÖN) Luleå 1942‑1957

  

49.3 Förband och skolor

Enligt 1925 års försvarsbeslut organiserades det nya flygvapnet på fyra flygkårer (F 1‑F 4) samt en flygskola (F 5). I 1936 års försvarsbeslut omvandlades kårerna till flottiljer samtidigt som det beslöts om upprättandet av ytterligare tre flottiljer. Av dessa tillkom F 8 1938, F 6 1940 och F 7 1940. Under det andra världskriget tillkom ytterligare förband: F 9, F 10, F 11, F 12, F 13, F 14, F 15, F 16, F 17, F 21. År 1946 sattes F 18 upp.

Första flygkåren (F1) Västerås 1926-1936
  Västmanlands flygflottilj (F1) 1936-1983
Andra flygkåren (F2) Hägernäs 1926-1936
  Roslagens flygflottilj (F2) 1936-1949
  Roslagens flygkår (F2) 1949-1974
Tredje flygkåren (F3) Malmen 1926-1936
  Östgöta flygflottilj (F3) 1936-1974
Fjärde flygkåren (F4) Frösön 1936-1974
  Jämtlands flygflottilj (F4) 1936-
Flygskolan (F5) Ljungbyhed 1926-1929
  Flygskolkåren (F5) 1929-1936
  Flygkrigsskolan (F5) 1936-1943
  Krigsflygskolan (F5) 1943-1998
Västgöta flygflottilj (F6) Karlsborg 1939-1994
Skaraborgs flygflottilj (F7) Såtenäs 1940-
Svea flygflottilj (F8) Barkarby 1938-1963
Svea flygkår (F8) Barkarby 1963-1973
Göta flygflottilj (F9) Säve 1940-1969
Tionde flygflottiljen (F10) Malmö 1940-1943
  Skånska flygflottiljen (F10) 1943-1945
  Ängelholm 1945-
Södermanlands flygflottilj (F11) Nyköping 1941-1979
Kalmar flygflottilj (F12) Kalmar 1942-1980
Bråvalla flygflottilj (F13) Norrköping 1943-1994
Hallands flygflottilj (F14) Halmstad 1944-1961
  Hallans flygkår (F14) 1961-1972
  Flygvapnets Halmstadsskolor (F14) 1972-
Hälsinge flygflottilj (F15) Söderhamn 1945-1997
Upplands flygflottilj (F16) Uppsala 1943-
Blekinge flygflottilj (F17) Ronneby 1944-
Södertörns flygflottilj (F18) Tullinge 1946-1974
  Flygvapnets Södertörnsskolor (F18) 1974-1986
Flygkadettskolan (F20) Uppsala 1942-1944
  Flygkadettskolan (F20) 1944-1966
  Flygvapnets krigsskola (F20) 1966-1982
  Flygvapnets krigshögskola (F20) 1982-1986
  Flygvapnets Uppsalaskolor (F20) 1986-
Norrbottens flygbaskår (F21) Luleå 1941-1961
  Norrbottens flygflottilj (F21) 1961-
Flygkrigshögskolan (FKHS)
uppgick i Militärhögskolan
Stockholm 1939-1961
Flygvapnets bomb- och skjutskola (FBS)
ingick därefter i Flygvapnets Uppsalaskolor (F20); namnbyte 1981 till Flygvapnets flygbefälsskola
Stockholm 1944-1973
Linköping 1974-1983
Uppsala 1984-1985
Flygvapnets centrala skolor (FCS);
verksamheten övertogs av Hallands flygkår.
Västerås 1942-1961
Flygvapnets flygbefälsskola
se Flygvapnets bomb‑ och skjutskola
   

Nedan redovisas de enskilda skolor som 1997 ingår i Flygvapnets ovan angivna skolor (F 5, F 14, F 20). Årtal inom parentes anger skolans grundningsår. Det bör observeras att det är inte alls säkert att skolan alltid tillhört det förband som den 1997 tillhör. Skolan kan även ha bytt namn.

I Krigsflygskolan (F 5) ingår 1997 följande skolor:
  Flygskolan

Trafikflygarhögskolan (1984; jfr kap. 42)
Flygvapnets flygtrafiktjänstskola (1964)
Flygvapnets väderskola (1951)
I Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) ingår 1997 följande skolor:
  Flygvapnets officershögskola (1981)
Flygvapnets basbefälsskola (1972)
Flygvapnets sambands‑ och stabstjänstskola (1972)
Flygvapnets tekniska skola (1972)
Informationsteknologiskolan (1995)
Flygvapnets markteletekniska skola (1966)
I Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20) ingår 1997:
  Flygvapnets krigshögskola (1936)
Flygvapnets flygbefälsskola (1943)
Flygvapnets stridslednings‑ och luftbevakningsskola (1947)
Försvarets tolkskola (1957)

 

50. FORTIFIKATIONENS REGIONALA ENHETER

Fortifikationen fick 1721 en regional organisation med brigader/stater med underlydande fästningar:

Stockholmsbrigaden (Stockholm , Vaxholm, Dalarö)

1721‑1778
Karlskronabrigaden (Karlskrona, Karlshamn, Kalmar, Borgholm)  1721‑1778
Skånska brigaden (Malmö, Kristianstad, Landskrona, Helsingborg, Halmstad, Varberg)                  

1721‑1778
Göteborgsbrigaden (Göteborg, Bohus, Karlsten, Uddevalla, Eds Skans, Jämtland) 1721‑1778
Finska brigaden (Viborg, senare övriga finska fästningar) 1721‑1778
Livländska brigaden (trädde aldrig i funktion)  
Pommerska staten (Stralsund) 1721‑1778
Gotländska staten (Karlsvärd, uppgick i Karlskronabrigaden) 1721‑1722

År 1778 förändrades brigadindelningen bl.a. genom Karlskronabrigadens införlivande i Stockholmsbrigaden:

Första eller Livbrigaden (f.d. Stockholms och Karlskrona) 1778‑1798
Andra eller Västgötabrigaden 1778‑1798
Tredje eller Skånska brigaden 1778‑1798
Fjärde eller Finska brigaden 1778‑1798
Pommerska staten 1778‑1798

 Brigadindelningen upphörde 1798 och ersattes 1811 med regional organisation med fortifikationsbefäl i resp fästning. En centralisering skedde därefter genom viss sammanslagning bl.a. 1845 och 1846 varefter slutligen det år 1899 infördes en regional organisation med sju fortifikationsområden. Dessa upphörde 1908 och deras uppgifter överfördes till resp. arméfördelning vars område de omfattade.

I. Fortifikationsområdet
exkl. Karlskrona fästning.
Helsingborg 1899‑1908
II. Fortifikationsområdet Linköping 1899‑1908
III. Fortifikationsområdet
exkl. Karlsborgs resp Älvsborgs fästning.
Skövde 1899‑1908
IV. Fortifikationsområdet
exkl. Vaxholms och Oscar Fredriksborgs fästningar.
Stockholm 1899‑1908
V. Fortifikationsområdet Stockholm 1899‑1907
VI. Fortifikationsområdet
exkl. Bodens fästning.
Härnösand 1899‑1908
Gotlands fortifikationsområde
lydde under Militärbefälet på Gotland.
Visby 1899‑1907

 

51. FÄSTNINGAR

Fästningarna lydde till sin huvuddel under Krigskollegium (och Arméförvaltningen efter 1865) med undantag av Karlskrona (jfr 48.2.1) som hörde till flottan (1902‑42: kustartilleriet), Vaxholm som 1662‑79 lydde under amiralitetet och 1902‑1942 under kustartilleriet, samt Älvsborg som 1904‑1942 även hörde till kustartilleriet. Av de mindre hörde Dalarö 1662‑ 77 till amiralitetet och Fårösund, Hemsö och Hörningsholm till kustartilleriet (48.3). Om straffarbete på fästning se kap. 2.4.

Bodens fästning 1907-
Bohus fästning 1666-1786
Dalarö fästning 1656-1854
Fårösunds fästning
benämndes 1904-15 Kustposition
1904-1919
Göteborgs fästning 1684-1898
Hemsö fästning
ersattes 1942 av Hemsö kustartilleriförsvar (48.3.1)
1917-1942
Helsingborgs fästning 1658-1869
Hörningsholms fästning
benämndes 1904-1915 Kustposition
1904-1927
Jönköpings fästning 1658-1833
Kalmar fästning (1563)-1823
Karlsborgs fästning 1832-1927
Karlshamns fästning 1658-1865
Karlskrona fästning
begreppet fästning upphörde 1942 och ersattes av Blekinge kustartilleriförsvar (BK).
1679-1942
Karlstens fästning Marstrand 1658-1882
Kristianstads fästning 1658-1881
Landskrona fästning 1658-1881
Malmö fästning 1658-1881
Nya Älvsborgs fästning Göteborg 1661-1869
Tingstäde fästning (förrådsfästning) 1915-1966
Vanäs fästning (uppgick 1832 i Karlsborg) 1819-1832
Varbergs fästning 1645-1830
Vaxholms fästning
verksamheten övertogs 1942 av Stockholms kustartilleriförsvar (jfr 48.3.1)
(1549)-1942
Ystads fästning 1676-1869
Älvsborgs fästning
utgjordes av befästningar i Göteborgs skärgård; verksamheten överfördes 1942 till Göteborgs kustartilleriförsvar (GK)
1904-1942

 

52. KOMMENDANTER OCH INFANTERIBEFÄLHAVARE

Fortifikationsbefälhavaren i Boden 1901‑1906
Kommendantskapet i Boden
ingick från 1951 i militärbefälsstaben och från 1976 i Bodens försvarsområde Fo 63 (jfr 47.2).
1907‑1951
Fortifikationsbefälhavaren i Vanäs fästning 1819‑1831
Kommendantskapet i Vanäs fästning 1831‑1832
Kommendantskapet i Karlsborgs fästning 1832‑1927
Platsbefälhavarskapet i Karlsborg 1927‑1942
Platsbefälet i Karlsborg 1943‑1956
Överkommendanten för Stockholms garnison 1818‑1938
Överkommendantskapet 1938‑1942
Överkommendantsexpeditionen,
tillika försvarsområdesstab.
1942‑1954
Garnisonsavdelningen
ingår i Stockholms försvarsområde Fo 44.
1954‑
Infanteribefälhavarstaben i Karlskrona
ingick i Sydkustens marindistrikt (48.1.1)/Karlskrona kustartilleriförsvar (48.3.1).
1937‑1957
Infanteribefälhavarstaben i Vaxholm
ingick i Ostkustens marindistrikt/Stockholms kustartilleriförsvar.
1937‑1955

 

53. INSKRIVNINGSVÄSENDET

Sedan 1812 har män i Sverige haft skyldighet att göra värnplikt. Omfattningen av denna skyldighet har växlat avsevärt under årens lopp. Detsamma har organisationen av inskrivning och uttagning gjort. På Gotland fanns redan från 1811 (‑1885) en särskild beväringsinrättning, Gotlands nationalbeväring.

 

53.1 Perioden 1812-1885

Inskrivningen skedde under denna tid vid s.k. beväringsmönstringar. Någon särskild inskrivningsorganisation fanns inte utan inskrivningen skedde vid vissa regementen, huvudsakligen infanteriregementen; i Stockholm även vid det värnpliktiga s.k. Livbeväringsregementet..

 

53.2 Perioden 1886-1901

Enligt 1885 års värnpliktslag indelades landet i 31 inskrivningsområden (jfr 7.5), vilka var knutna till infanteriregementena (jfr 47.3.1) och hade samma namn som dessa. Inskrivningsområdena indelades i bataljonsområden, dessa i kompaniområden och dessa i sin tur i avdelningsområden. I den fasta organisationen är det dock endast utöver inskrivningsområdena kompaniområdena som framträder klart. Under perioden skedde smärre förändringar i organisationen. I det följande angivna orten för inskrivningsområdena (io) visar var resp regementes huvudexpedition låg.

Andra livgrenadjärregementets io Linköping 1893‑1901
Blekinge bataljons io Ronneby 1886‑1901
Bohusläns regementes io Uddevalla 1886‑1901
Dalregementets io Falun 1886‑1901
Första livgrenadjärregementets io Linköping 1893‑1901
Gotlands regementes io Visby 1886‑1901
Göta livgardes io Stockholm 1893‑1901
Hallands bataljons io Halmstad 1886‑1901
Hälsinge regementes io Gävle 1886‑1901
Jämtlands fältjägarregementes io Östersund 1886‑1901
Jönköpings regementes io Jönköping 1886‑1901
Kalmar regementes io Eksjö 1886‑1901
Kronobergs regementes io Växjö 1886‑1901
Livgardesregementenas till fot io Stockholm 1886‑1893
Livgrenadjärregementenas io Linköping 1886‑1893
Livregementets grenadjärkårs io Västerås 1886‑1893
Livregementets till fot io Örebro 1893‑1901
Norra skånska infanteriregementets 1. io Helsingborg 1886‑1901
Norra skånska infanteriregementets 2. io Helsingborg 1886‑1901
Norrbottens regementes io Luleå 1886‑1901
Närkes regementes io Örebro 1886‑1893
Skaraborgs regementes io Skövde 1886‑1901
Smålands grenadjärkårs io Eksjö 1886‑1901
Svea livgardes io Stockholm 1893‑1901
Södermanlands regementes io Strängnäs 1886‑1901
Södra skånska infanteriregementets io Malmö 1886‑1901
Upplands regementes io Uppsala 1886‑1901
Värmlands fältjägarkårs io Karlstad 1886‑1901
Värmlands regementes io Karlstad 1886‑1901
Västerbottens regementes io Umeå 1886‑1901
Västernorrlands regementes io Härnösand 1886‑1901
Västgöta‑Dals regementes io Vänersborg 1886‑1901
Västgöta regementes 1. io Skövde 1886‑1901
Västgöta regementes 2. io Skövde 1886‑1901
Västmanlands regementes io Västerås 1886‑1901
Älvsborgs regementes io Borås 1886‑1893
Älvsborgs regementes 1. io Borås 1893‑1901
Älvsborgs regementes 2. io Borås 1893‑1901

 

53.3 Perioden 1902-1969

Inskrivningssystemet ändrades efter 1901 års härordning. Inskrivningsområdena motsvarade visserligen fortfarande ett infanteriregementes område, men de fick nya namn. Antalet inskrivningsområden var 26 stycken, men minskades 1926 till 21 stycken. I varje inskrivningsområde ingick ett antal s.k. rullföringsområden. Genom riksdagens beslut 1942 försvann dessa från inskrivningsorganisationen och kvar blev endast 21 inskrivningsområden.

Till inskrivningsområden hörde också s.k. landstormsområden. Som framgår av namnet registrerades i dessa de personer som tillhörde landstormen. Genom 1942 försvarsbeslut omorganiserades denna del av försvaret och i stället för landstormen inrättades hemvärnet (jfr 40.3). År 1969 ändrades inskrivningsorganisationen i samband med Värnpliktverkets tillblivelse.

För sjörullföringsområden, se s 53.5.

Blekinge io Karlskrona 1902‑1927
Gotlands io (Io 18) Visby 1902‑1969
Gävleborgs io (Io 14) Gävle 1902‑1969
Hallands io (Io 16) Halmstad 1902‑1969
Jämtlands io (Io 5) Östersund 1902‑1969
Jönköpings io Jönköping 1902‑1927
Kalmar io Eksjö 1902‑1927
Kopparbergs io (Io 13) Falun 1902‑1969
Kronobergs io  (Io 11) Växjö 1902‑1969
Malmöhus norra io (Io 6) Helsingborg 1902‑1969
Malmöhus södra io (Io 7) Malmö 1902‑1969
Norra Smålands io (Io 7) Eksjö 1902‑1969
Norrbottens io (Io 21) Luleå 1902‑1969
Skaraborgs io (Io 9) Skövde 1902‑1969
Stockholms io (Io 1) Stockholm 1902‑1969
Södermanlands io (Io 10) Södertälje 1902‑1969
Uppsala io (Io 8) Uppsala 1902‑1969
Värmlands io (Io 2) Karlstad 1902‑1969
Västerbottens io (Io 20) Umeå 1902‑1969
Västernorrlands io (Io 21) Härnösand 1902‑1969
Västgöta‑Bohus io (Io 17)
hette 1902‑1927 Göteborgs och Bohus inskrivningsområde
Uddevalla 1902‑1969
Västmanlands io Västerås 1902‑1927
Älvsborgs io (Io 5) Borås 1927‑1969
Älvsborgs norra io Skövde 1902‑1927
Älvsborgs södra io Borås 1902‑1927
Örebro io (Io 3) Örebro 1902‑1969
Östergötlands io   (Io 4) Linköping 1927‑1969
Östergötlands västra io Linköping 1902‑1927
Östergötlands östra io Linköping 1902‑1927

                                  

53.4 Perioden 1969-1995

År 1969 upphörde landets indelning i inskrivningsområden. I stället delades landet in i tre värnpliktskontor (södra, östra och norra), vardera indelade i två inskrivningscentraler, södra i Södra och Västra, östra i Östra och Bergslagens, norra i Nedre Norrlands och Övre Norrlands. Organisationen ändrades 1976, då inskrivningscentralerna bytte namn till värnpliktskontor. Dessa ingick fr.o.m. 1 juli 1976  som enheter i myndigheten Värnpliktsverket. År 1981‑1991 fanns även ett Värnpliktskontor för marinen. Det sammanslogs 1991 med Östra värnpliktskontoret till Mellersta värnpliktskontoret. År 1995 lades Värnpliktsverket ned och i stället finns fr.o.m. den 1 juli 1995 Totalförsvarets pliktverk, vanligtvis kallat Pliktverket. Värnpliktskontoren ersattes vid samma tidpunkt av regionkontor som är närmare knutna till huvudkontoret.

Bergslagens värnpliktskontor (VKB) Karlstad 1969‑1995
Mellersta värnpliktskontoret (VKM) Solna 1991‑1995
Nedre norra värnpliktskontoret (VKNN) Östersund 1969‑1995
Södra värnpliktskontoret (VKS) Kristianstad 1969‑1995
Värnpliktskontoret för marinen (VKM) Solna 1981‑1991
Västra värnpliktskontoret (VKV)  Göteborg 1969‑1995
Östra värnpliktskontoret (VKÖ) Solna 1969‑1991
Övre norra värnpliktskontoret (VKÖN) Boden 1969‑1995

 

53.5 Sjörullföringsområden 1902-1942

Inskrivningen av värnpliktiga till flottan skedde t.o.m. 1901 i resp inskrivningsområde. Fr.o.m. 1902 kom de som redan var inskrivna vid landets 30 sjömanshus att tillhöra ett sjörullföringsområde. Sjörullföringsområdena var 1902‑1927 sex till antalet, 1927‑1937 fyra stycken och 1938‑1942 fem stycken (jfr 7.5). Fr.o.m. 1942 avskaffades sjörullföringsområdena och inskrivningen skedde vid inskrivningsområden.

Göteborgs sjörullföringsområde Göteborg 1902‑1942
Härnösands sjörullföringsområde Härnösand 1902‑1942
Karlskrona sjörullföringsområde Karlskrona 1902‑1927
1938‑1942
Malmö sjörullföringsområde Malmö 1902‑1942
Stockholms sjörullföringsområde Stockholm 1902‑1942
Strömstads sjörullföringsområde Strömstad 1902‑1942

 

54. SJUKHUS

Det äldsta garnisonssjukhuset i Sverige var det i Stockholm. Till en början hade det gemensam styrelse med Karolinska institutet, men fick 1829 en egen direktion. Under åren 1898‑1906 hörde sjukhuset till Svea Trängbataljon. Från 1906 låg det under fjärde arméfördelningen. Med tiden gavs även civila patienter vård på garnisonssjukhuset; detta naturligtvis efter överenskommelse. År 1958 lades garnisonsjukhuset i Stockholm ned och landstinget övertog patienterna. På slutet hade de flesta patienter på garnisonssjukhuset varit civila. Den utveckling som här antytts för garnissonssjukhuset i Stockholm har i stort sett även varit aktuell för de övriga garnisonssjukhusen (jfr kap. 13.2).

Krigssjukhusen upprättades med stöd av en lag om sjukhusvård vid krig eller krigsfara (1939:310 med kompletterande föreskrifter 1939:581, 634). Upprättandet av krigssjukhus ingick i 1937 års krigssjukvårdsplan. Krigssjukhusen var underställda Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Krigssjukhusen demobiliserades vid krigsslutet.

Garnisonssjukhuset i Boden 1911‑1956
Garnisonssjukhuset i Eksjö 1923‑1958
Garnisonsjukhuset i Karlsborg 1878‑1960
Garnisonsjukhuset i Linköping 1823‑1949
Garnisonssjukhuset i Skövde 1908‑1955
Garnisonssjukhuset i Sollefteå 1937‑1961
Garnisonssjukhuset i Stockholm 1811‑1958
Krigssjukhuset i Hemse 1939‑1945
Krigssjukhuset i Klintehamn 1939‑1945
Krigssjukhuset i Lärbro 1939‑1945
Krigssjukhuset i Visby 1939‑1945
Krigssjukhuset i Skövde 1940‑1945
Krigssjukhuset i Strömsund 1942‑1943
Krigssjukhuset i Ånge 1940‑1945
Krigssjukhuset i Malmö 1940‑1945

 

55. PASSEVOLANSKOMMISSARIAT

Passevolanskommissariat inrättades 1815. Deras uppgift var att sörja för regementenas underhåll, sjukvård och övriga behov i samband med möten och mönstringar samt ansvara för medel, persedlar och vissa byggnader m.m. De stod under Krigskollegiums överinseende. År 1830 upphörde kommissariaten och deras uppgifter övertogs av regementenas regementskommissarier.

1. Passevolanskommissariatet Örebro 1815‑1830
2. Passevolanskommissariatet Västerås 1815‑1830
3. Passevolanskommissariatet Vimmerby 1815‑1830
4. Passevolanskommissariatet;
vid Herrevadskloster fanns verksamhet före och efter den egentliga passevolanskommissariatsperioden
Herrevadskloster 1785‑1899
5. Passevolanskommissariatet Västgöta" 1794‑1830
6. Passevolanskommissariatet Nora 1815‑1830

 

56. REMONTVÄSENDET

Remonteringskommissionen tillkom 1882 med uppgift att verkställa de för krigsmakten behövliga inköpen av remonter (nya, ännu inte inridna hästar). År 1896 övertogs kommissionens uppgifter av remonteringsstyrelsen (först i Malmö, efter 1909 i Stockholm). Denna upphörde 1928 och ersattes av remonteringsnämnden. Remonteringsväsendet bestod förutom denna centrala myndighet av lokala remontdepåer (jfr kap. 27.1). Vid årsskiftet 1943/44 upplöstes remonteringsväsendet och uppgifterna övertogs av arméförvaltningens häst ‑ och veterinärmaterielbyrå.

Remontdepåer
Björnö 1902‑1924
Frösö 1910‑1926
Gudhem 1904‑1958
Herrevadskloster 1902‑1957
Ottenby 1894‑1924
Utnäslöt 1891‑1927

 

57. RÄTTSVÅRDEN

Vid de militära förbanden har, alltsedan dessa fått en fastare organisation under 1500‑ och 1600‑talen, förbandschefen utdömt straff för olika förseelser. Krigsartiklarna från 1621 är den första egentliga militära lagboken. Vid behov sammanträdde regementets (motsv.) krigsrätt, vars beslut protokollfördes i en dombok, även kallad krigsrättsprotokoll. Vid flottan fanns särskilda stationskrigsrätter.

Krigsrätterna vid förband upplöstes den 30 juni 1948. Även för tiden därefter har förbanden haft möjlighet att utdöma straff för vissa ärenden i disciplin‑ och ersättningsmål.

Genom 1914 års lag om krigsdomstolar och rättegångar infördes särskilda krigsdomare som ordförande i regementskrigsrätten/stationskrigsrätten. Ibland var dessa domare ordförande i rätterna på flera förband på samma garnisonsort. Krigsdomareämbetet upphörde också 1948.

Krigsfiskaler var alltsedan 1600‑talet åklagare i Krigshovrätten och motsvarande domstolar, men från 1914 överfördes titeln till att gälla allmän åklagare vid krigsdomstolar. Ämbetet upphörde 30/6 1948.

Från de lägre krigsrätterna kunde mål överklagas till högre instans. I 1621 års krigsartiklar omtalas en "Överste krigsrätt i fält", som krigsmaktens högsta domstol. En krigsrätt inrättades i Stockholm, vilken från 1636 blev en del av den högsta lantmilitära myndigheten, Krigskollegium. I mars 1683 inrättades en generalkrigsrätt. Denna upphörde 1774 och därmed blev Krigskollegium åter högsta rättsinstans för armén. I flottan hade särskilda amiralitetsöverrätter inrättats i Stockholm och Karlskrona år 1717, medan arméns flottas överrätt tillkom c:a 1760. Den 16 maj 1791 inrättades dock en för hela krigsmakten gemensam krigshovrätt. Under 1790‑talet växlade organisationen med en kortvarig generalkrigsrätt i Stockholm och en amiralitetshovrätt i Karlskrona. Från 1797 fungerade dock Krigshovrätten som krigsmaktens domstol i andra instans, i krigstid kompletterad med särskilda generalkrigsrätter. Fr.o.m. 1916 upphörde Krigshovrättens självständiga ställning och den blev en del av Svea hovrätt, innan Krigshovrätten helt avskaffades den 30/6 1949.

Särskilda militära polisfunktioner har funnits, främst timmermannen som före år 1815 även fungerade som bödel och ordningens upprätthållare inom förbandet. Från omkring år 1900 fanns en varvspolis vid Stockholms örlogsvarv. År 1914 bestämdes att särskilda krigspoliser skulle ansvara för ordningen inom krigsmakten, framför allt efter mobilisering. Redan i fredstid fanns det från 1903 fästningspoliser i Boden och Karlsborg. De förra uppgick i den kommunala polisen 1942 och de senare först år 1952. I krig ingick fästningspoliserna i krigspolisorganisationen. Från år 1941 utvecklades den militära polisverksamheten, i och med att en utbyggd utbildning startade för personalen som skulle tjänstgöra som fältpoliser vid staber och förband. Under beredskapen fanns t.ex. en landstormspolis i Trollhättan. År 1964 ändrades namnet till det nu gällande militärpolis.

 

58  FABRIKER OCH FÖRRÅD

58.1. Ammunitionsfabriker

Ammunitionsfabriken
under Arméförvaltningen 1887‑1944 och under Försvarets fabriksstyrelse  1944‑1969 (Vanäsverken) samt övergick 1969 till Industridepartementet.
Karlsborg 1887‑1969
Ammunitionsfabriken Marieberg
under Arméförvaltningen 1876‑1944 och under Försvarets fabriksstyrelse 1944‑1950; verksamheten överflyttades 1950 till  Zakrisdalsverken i Karlstad.
Stockholm 1876‑1950
Ammunitionsfabriken
under Arméförvaltningen.
Norrköping 1916‑1919
Ammunitionsfabriken Zakrisdalverken
under Arméförvaltningen 1941‑1944 därefter under Försvarets fabriksstyrelse, övergick 1969 till Industridepartementet.
Karlstad 1941‑1969

 

58.2 Tvätt- och reparationsanstalter (under Försvarets Fabriksverk, sedan till landstingen)

Tvätteriet i Alingsås 1963‑1969
Tvätteriet i Boden  1948‑1969
Tvätteriernas centralkontor i Eskilstuna 1963‑1969
Tvätteriet i Karlskrona 1946‑1969
Tvätteriet i Karlstad 1955‑1969
Tvätteriet i Landskrona 1944‑1969
Tvätteriet i Lund 1962‑1969
Tvätteriet i Långsele 1948‑1969
Tvätteriet i Ockelbo 1960‑1969
Tvätteriet i Stockholm (Hässelby) 1946‑1969
Tvätteriet i Umeå 1952‑1969
Tvätteriet i Visby 1945‑1969
Tvätteriet i Ödeshög 1960‑1969

 

58.3 Ammunitionsförrådsgrupper

Arméns ammunitionsförråd indelades 1940 i fem regionala grupper.  De lydde 1940‑1955 under Krigsmaterielverket med föregångare,  1956‑1966 under Armétygförvaltningen samt därefter under resp.  militärområdes tygförvaltning (jfr 46.3).

Ammunitionsförrådsgrupp Mellansverige 1957‑1966
Ammunitionsförrådsgrupp Norrland 1957‑1966
Ammunitionsförrådsgrupp Sydsverige 1957‑1966
Ammunitionsförrådsgrupp Västsverige 1957‑1966
Ammunitionsförrådsgrupp Övre Norrland 1957‑1966

Arméns centrala beklädnadsverkstad i Stockholm
(ACB) under Försvarets Fabriksverk

1919‑1969

 

58.4 Arméns centralmagasin

Arméns centralmagasin i Hässleholm (ACH);
verksamheten övertogs fr.o.m. 1966 av Södra militärområdets intendenturförvaltning (jfr 46.2).
1919‑1966
Arméns centralmagasin i Kil (ACK) 1946‑1959
Arméns centralmagasin i Motala (ACM) 1946‑1950
Arméns centralmagasin i Norberg (ACN) 1959‑1966
Arméns centralmagasin i Tingstäde (ACT) 1935‑1949
Arméns centralmagasin i Östersund (ACÖ) 1944‑1949
Arméns drivmedelsanläggning i Moheda;
verksamheten övertogs fr.o.m. 1966 av Södra militärområdets intendenturförvaltning (jfr 46.2).
1945‑1966
Arméns intendenturförråd i Arboga (AIA);
verksamheten övertogs 1966 av Östra militärområdets intendenturförvaltning.
1940‑1966
Arméns intendenturförråd i Boden (AIB);
verksamheten övertogs 1966 av Övre Norrlands militärområdes intendenturförvaltning.
1912‑1966
Arméns intendenturförråd i Karlsborg (AIK);
verksamheten övertogs 1966 av Västra militärområdets intendenturförvaltning.
1878‑1966
Arméns intendenturförråd i Stockholm (AIS);
Kronobageriet, slottsmagasinet och utredningsförrådet i Stockholm sammanslogs 1898 till AIS; verksamheten flyttade 1965 till Filipstad och övergick 1966 till Bergslagens militärområdes intendenturförvaltning.
1898‑1966
Arméns intendenturförråd i Tingstäde (AIT);
verksamheten övertogs 1966 av Gotlands militärkommandos  intendenturförvaltning.
1902‑1966
Arméns intendenturförråd i Växjö (AIV);
verksamheten övertogs 1966 av Södra militärområdets intendenturförvaltning.
1940‑1966
Arméns intendenturförråd i Östersund (AIÖ);
verksamheten övertogs 1966 av Nedre Norrlands militärområdes intendenturförvaltning.
1941‑1966
Armétygförvaltningens ammunitionsförråd
i Tenhult och Borås
1954‑1963
Artillerigården i Stockholm (artilleriförråd) 1638‑1700
Bergslagens tygstation (BLT); Kristinehamn
förråd och verkstad för artillerimateriel; verksamheten övertogs 1966 av Bergslagens  militärområdes tygförvaltning.
1958‑1966
Bodens tygstation (BT);
verksamheten övertogs 1966 av Övre Norrlands militärområdes  tygförvaltning.
1906‑1966
Carl Gustafs stads gevärsfaktori Eskilstuna
under Krigskollegiets resp Arméförvaltningens artilleridepartement, efter 1943 under Försvarets fabriksverk; övergick 1969 till Industridepartementet.
1812‑1969
Centrala beklädnadsverkstaden i Karlskrona (CBK)
under Försvarets Fabriksverk
1943‑1969
Centrala flygverkstaden i Arboga (CVA)
lydde före 1967 under Flygförvaltningen, därefter under  Försvarets fabriksverk vilket 1969 övergick  till Industridepartementet
1942‑1969
Centrala flygverkstaden Malmslätt (CVM)
lydde före 1968 under Flygförvaltningen därefter Försvarets Fabriksverk; övergick 1969 till  Industridepartementet.
1926‑1969
Centrala flygverkstaden i Västerås (CVV)
lydde före 1926 under Marinförvaltningen därefter under Flygförvaltningen samt efter 1968 under  Försvarets Fabriksverk; övergick till Industridepartementet och upphörde 1975.
1918‑1969
Flygförvaltningens flygverkstad (FFVS) Ulvsunda 1941‑1945
Försvarets televerkstad i Göteborg
under Försvarets Fabriksverk
1943‑1969
Gotlands tygstation (GT), Visby
före 1943 Visby tyganstalt, uppgick 1966 i Gotlands militärkommandos tygförvaltning (46.3) och tygverkstadsförvaltning.
1943‑1966
Gällöverken
Ammunitionsverkstad (Jämtland) under Armétygförvaltningen före 1969, därefter Förvarets Fabriksverk. Övergick 1969 till Industridepartementet.
1964‑1969
Göteborgs tyg‑, ammunitions‑och gevärsförråd 1650‑1915
Jönköpings tyg‑, ammunitions‑och gevärsförråd
uppgick 1915 i Karlsborgs tygstation (se nedan).
1898‑1915
Karlsborgs tyg‑, ammunitions‑och gevärsförråd
uppgick 1915 i Karlsborgs tygstation.
1842‑1915
Karlsborgs tygstation;
verksamheten övertogs 1966 av Västra militärområdets tygförvaltning (46.3).
1915‑1966
Karlstens tyg‑, ammunitions‑och Marstrand
gevärsförråd.
1661‑1889

 

58.5 Krigsmaterielverkets ammunitionsförråd

Ammunitionsförrådet Borås 1941‑1943
Ammunitionsförrådet Eksjö 1941‑1943
Ammunitionsförrådet Falun  1941‑1943
Ammunitionsförrådet Karlsborg 1940‑1948
Ammunitionsförrådet Skövde 1941‑1943
Ammunitionsförrådet Sollefteå 1941‑1943
Ammunitionsförrådet Tidaholm 1940‑1942
Ammunitionsförrådet Umeå 1941‑1943
Ammunitionsförrådet Uppsala 1941‑1943
Ammunitionsförrådet Örebro 1943

 

58.6 Krigsmaterielverkets lokalförvaltningar

Lokalförvaltningen Gällö 1943‑1952
Lokalförvaltningen Hallsberg 1942‑1956
Lokalförvaltningen Korsnäs 1940‑1955
Lokalförvaltningen Kortfors 1950‑1954
Lokalförvaltningen Räppe 1943‑1953
Lokalförvaltningen Storuman 1942‑1958
Lokalförvaltningen Tenhult 1942‑1950
Lokalförvaltningen (transportbyrån) Ulriksdal 1940‑1950

     

58.7 Krigsmaterielverkets verktygsförråd

Verktygsförrådet (‑byrån) Göteborg 1940‑1941
Verktygsförrådet Vedevåg 1941‑1942
Kristianstads tyg‑, ammunitions‑ och gevärsförråd   1794‑1915
Landskrona tyg‑, ammunitions‑ och gevärsförråd   1855‑1897
Marinens centrala intendenturförråd i Lindesberg
under marinförvaltningen.
  1941‑1944
Marinens centrala intendenturförråd i Norberg
under marinförvaltningen.
  1944‑1958
Marinens centrala intendenturförråd i Stockholm
under marinförvaltningen.
  1945‑1951
Norrlands tygstation (NT);
verksamheten övertogs av Nedre Norrlands militärområdes tygförvaltning (46.3).
Östersund 1958‑1966
Signalverkstaden i Sundbyberg (SIS);
ursprungligen under Fälttelegrafkåren, därefter under Försvarets verkstadsnämnd resp. Arméförvaltningen; 1958‑ 1966 Stockholms tygstation; uppgick 1966 i Östra militärområdets tygverkstad.
  1941‑1966
Smålands tygstation (SMT);
verksamheten övertogs 1964 av 1. Milotygförrådet.
Jönköping 1958‑1964
Stockholms slotts arkli (artilleriförråd)   1659‑1697
Stockholms stora rustkammare
var uniforms‑och vapenförråd, som övergick 1823 till Livrustkammaren.
  ‑1823
Stockholms tyg‑, ammunitions‑och gevärsförråd;
verksamheten övertogs 1916 av Stockholms tygstation
  1701‑1915
Stockholms tygstation (ST);
verksamheten övertogs 1966 av Östra militärområdets  tygförvaltning (46.3).
  1916‑1966
Stockholms utredningsförråd å Skeppsholmen
låg ursprungligen under Krigskollegium; beklädnads‑och utrustningsförråd; 1880 till Arméns intendenturförråd i Stockholm.
  1812‑1879
Torpedverkstaden i Motala
under Försvarsväsendets verkstadsnämnd 1941‑43 därefter Försvarets Fabriksverk; övergick 1970 till Industridepartementet.
  1941-1969
Tygmästareämbetet i Jönköping (forts i Karlsborg 1842)   1700-1842
Tygstationen/tyganstalten i Uppsala
under Upplands artilleriregemente; verksamheten övertogs 1927 av Stockholms tygstation, Uppsalaföråden.
  1916‑1927
Uppsala tyg‑, gevärs‑och ammunitionsförråd;
verksamheten övertogs 1915 av Upplands artilleriregemente (A 5 se 47.3.3).
  1901‑1915
Visby tyg‑, ammunitions‑och gevärsförråd   1834‑1915
Visby tygverkstad   1928‑1932
Visby tyganstalt (forts 1943 i Gotlands tygstation, jfr 58.4)   1932‑1943
Åkers krutbruk
Under arméförvaltningen 1889‑1943, därefter under Försvarets Fabriksverk, vilket 1969 övergick till Industridepartementet.
  1889‑1969
Östersunds tyg‑, ammunitions‑och gevärsförråd;
verksamheten övertogs 1916 av Norrlands artilleriregemente (A 4 se 47.3.3).
  1895‑1915

 

59. LOTSVÄSENDET

Lotsverksamheten i riket lydde från 1680 då en lotsdirektör utsågs till 1791 under Amiralitetskollegium, 1791‑1794 under Generalsjömilitiekontoret, 1794‑1796 under Storamiralsämbetena för örlogsflottan respektive Arméns Flotta, 1796‑1803 under Kommittéerna för örlogsflottans resp Arméns Flottas ärenden samt 1803‑1871 under Förvaltningen av sjöärendena. Under tiden 1872‑1920 sorterade lotsväsendet under Lotsstyrelsen under Sjöförsvarsdepartementet. Det överfördes därefter till handelsdepartementet (jfr 14.1). Till verksamheten hörde lots‑och fyrinrättningarna samt livräddningsanstalterna för skeppsbrutna.

Sedan 1724 tillämpades en regional organisation:

Mellersta lotsdistriktet Stockholm 1904‑1920
  Omfattning: Stockholms skärgård, Mälaren, Hjälmaren och Gotland. Distriktet ingick före 1904 i Norra lotsdistriktet.    
Nedre norra lotsdistriktet Gävle 1904‑1920
  Omfattning: Västernorrlands, Uppsala och Stockholms län till Väddo sockens norra gräns. Distriktet ingick före 1904 i norra lotsdistriktet.    
Norra lotsdistriktet Stockholm  1724‑1904
  Omfattning: Hela kusten från Ryska gränsen till Västervik. Distriktet uppdelades 1904 i Övre norra, Nedre norra, Mellersta och (del av) Östra lotsdistriktet.    
Södra lotsdistriktet Malmö 1724‑1904
  Omfattning: Kusten mellan Helsingborg och Västervik, från 1877 även kusten mellan Halmstad och Norska gränsen. Distriktet delades 1904 i (del av) Östra, Södra och

    Västra lotsdistrikten.

   
Västra lotsdistriktet Göteborg 1724‑1920
  Omfattning: Kusten Helsingborg till Norska gränsen, från 1827 sträckan Halmstad‑Norska gränsen. Distriktet uppgick 1877 i  Södra lotsdistriktet. Det yngre Västra lotsdistriktet uppkom 1904 när Södra lotsdistriktet delades. Det omfattade kusten från Hallands sydgräns till Norska gränsen (inkl Vänern).    
Östra lotsdistriktet Kalmar 1904‑1920
  Omfattning: Kusten Södermanlands län (Bälinge socken) till Kristianopel i Blekinge län inkl. Vättern och Öland. Distriktet ingick före 1904 i Norra och Södra lotsdistriktet.    
Övre norra lotsdistriktet Luleå 1904‑1920
  Omfattning: Norrbottens och Västerbottens läns kuster. Distriktet ingick före 1904 i Norra  lotsdistriktet    

 

60.  KUSTBEVAKNINGEN  (KBV)

KBV som tidigare ingått i Tullverket (jfr 8.4) under Finansdepartementet överfördes 1988 som egen myndighet till Försvarsdepartementets ansvarsområde med central ledning i Karlskrona.

Regionledning Nord (KRLN) Härnösand 1988‑
Regionledning Ost (KRLO) Stockholm 1988‑
Regionledning Syd (KRLS) Karlskrona 1988‑
Regionledning Väst (KRLV) V Frölunda 1988‑

 

61. CIVILOMRÅDEN

Riket delades från den 1 juli 1951 upp i civilområden (1:a‑5:e) omfattande i stort sett samma område som motsvarande militärområde (se 46.1), dock endast hela län. Civilbefälhavarna (jfr kap. 40.3) skulle i fred verka för planläggning av civila försvarsåtgärder och för försvarsberedskapsplanläggningen, i krig samordna de civila försvarsåtgärderna och understödja det militära försvaret.

Områdena ändrades 1966 så att noga överensstämmelse med militärområdena uppnåddes. Därtill skapades även ett sjätte civilområde, Övre Norrlands. Vissa områdesförändringar gjordes igen 1981. Bergslagens civilområde upphörde 1991 och överfördes till Östra civilområdet som döptes om till Mellersta civilområdet. På motsvarande sätt som för militärområdena skapades tre civilområden 1993, det Södra, Mellersta och Norra. Till civilbefälhavare utses en av landshövdingarna inom området. Civilbefälhavarna överfördes 1983 till Försvarsdepartementet (jfr 40.3).